Sida:Sverige och Norge, 1814.djvu/51

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
49

Maj månad 1814.

— — — — — — — — — — — — —

Uti Danmark fruktade man ett angrepp efter återkomsten af kronprinsens trupper och tvingades därför att lyssna till hvad vår minister i Köpenhamn fordrade angående påskyndandet af Norges öfverlämnande och åläggande för prins Kristian att lyda befallningarna härom. Man uppfyllde äfven hvad som yrkades med afseende på herr Tygeson. Då konungen uti det af mig under april månad omnämnda brefvet underrättat konungen af Danmark, att det vore fråga om en revolution i Köpenhamn, var denne äfven tvungen att vidtaga åtgärder för att försäkra sig om de personer, som voro invecklade i sammansvärjningen. Herr Moltke förlorade sin plats såsom statsråd, och en herr Beck, som var tulldirektör, arresterades. Herr Tygeson blef endast förvisad till sina gods på Jylland. Herr Becks förseelse bestod däruti, att han afskickat spannmål till Norge, hvilket var förbjudet, emedan man ville försöka att därigenom tvinga norrmännen att gifva med sig, då de till följd af den dåliga skörden voro uti stort behof däraf. Vi lofvade dem, att de skulle få spannmål från Sverige till billigt pris, men Danmark försökte på alla sätt att skicka dit sådan, och denne tulldirektör hade med herr Gyllenpalm skrifvit till några bekanta i Norge för att meddela dem ett förslag, huru de på säkert sätt skulle kunna införa till Norge kontraband af spannmål och lifsmedel. Emedan man ej lät herr Gyllenpalm vara i okunnighet om någonting, som sammanhängde med hans arrestering på högvakten i Stockholm, där han ännu befann sig, fick han

Sverige och Norge 1814.4