Hoppa till innehållet

Sida:Sverige och Norge, 1814.djvu/67

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
63

ännu åstadkomma mycket ondt här i världen. Detta, min bäste grefve, är endast för eder, ty det är föga kändt, och jag har blott omtalat det i enlighet med hit ankomna depescher.

För närvarande hafva de fyra kommissarierna, som varit i Köpenhamn, begifvit sig till Norge.[1] Jag tror, att de skola göra sig fåfäng möda (»qu’ils feront de l’eau claire») och att de bästa kommissarierna nog torde blifva kanonerna. Kronprinsen afreser till arméen den 8 eller 9, konungen och jag först senare. Det har varit tusen historier med afseende på afresan. Kungen har ondt om pengar. Kronprinsen önskar, att afresan skall äga rum, men han har räknat på medel, som han ej kan lyfta för närvarande, hvilket gör en lucka uti affärerna.[2] Det är emellertid

  1. Drottningen skrifver i sina memoarer under juni månad 1814: De fyra kommissarierna, som voro för Ryssland grefve Orloff, för Österrike general Steigentesch, för Preussen adjutanten hos konungen herr Martens och för England herr Forster, begåfvo sig i slutet af denna månad till Köpenhamn för att först underhandla med konungen af Danmark och uppmana honom att tvinga prins Kristian att öfvergifva sina planer och lämna Norge samt hota honom därmed, att konungen skulle, för den händelse han ej åtlydde befallningarna, beröfva honom tronföljden i Danmark. Men konungen lär icke kunna beröfva honom en sådan rätt, som födseln gifvit honom. — — Deras resa till Norge blef försenad, därigenom att konungen af Danmark dröjde med att gifva dem svar, hvarför de icke kommo till prins Kristian förrän i slutet af juli månad.
  2. Drottningen skrifver i sina memoarer under juni månad 1814: Konungen önskar att själf begifva sig till arméen; ehuru gammal och sjuklig vill han icke stanna sysslolös hemma uti ett ögonblick af så afgörande betydelse för Sveriges lycka. Krigaräran tyckes ännu hafva något lockande för honom, men om han öppet omtalat sina önskningar, skulle möjligen både kronprinsen och hans öfriga omgifning satt sig däremot. Han tog därför såsom förevändning, att han ville göra en badresa. Hafsbaden vid Uddevalla hafva visat sig vara hälsobringande för många. Grefve Essen har, bland andra, med stor fördel begagnat sig därutaf, och konungen har verkligen