Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
78
hvilket är mycket vackert samt där jag tyckes få det mycket bra.[1] Det tillhör en häradshöfding, som heter Unger, hvilken blifvit utnämnd till denna befattning utaf kungen under den tid, då han var regent. Han talade om för mig, att prins Kristian lyckats ingifva norrmännen en liflig känsla af fosterlandskärlek och så upphetsat dem, att man numera icke kan lita på någon, hvarför de äfven behöfva en grundlig läxa, innan de låta sig underkufvas. Han påstod äfven, att Wedel-Jarlsberg numera helt och hållet ändrat åsikt[2]
- ↑ I ett bref från Blemsholm af den 29 juli skrifver konungen till drottningen bland annat: — — — Det är mycket bra, att ni utvalt till eder vistelseort det ställe, där vi senast träffades, nämligen häradshöfding Ungers egendom; jag erinrar mig nu mycket väl, att hans far var mycket tillgifven min salig broder, och hans son har ej varit annorlunda än fadern.
- ↑ Drottningen skrifver i sina memoarer under februari månad 1814 rörande Wedel-Jarlsberg: Till grefve Essens högkvarter (i Vänersborg) anlände en af de allra rikaste enskilda norrmännen, nämligen grefve Wedel-Jarlsberg, hvilken vid riksdagen 1810, då den nuvarande kronprinsen skulle väljas, äfven var uppställd såsom kandidat till svensk tronföljare; åtminstone hade han, hvilket är fullkomligt säkert, därtill blifvit föreslagen, antingen detta nu skedde för att förlöjliga valet af den nuvarande kronprinsen eller att det verkligen fanns ett parti, som genom splittring ville motarbeta valet af den franske marskalken. Vid krigets utbrott hade han förra året rest till Danmark och var nu på återväg därifrån för att deltaga i riksdagen, där han var själfskrifven och med sin röst ville bidraga till händelsernas gång. Ehuru grefve Wedel syntes mycket önska sitt lands oberoende och ej heller däraf gjorde någon hemlighet, förklarade han, att, för så vidt detta icke kunde uppnås, vore han hågad för Norges förening med Sverige. Bäst är likväl att afvakta händelsernas gång för att bedöma, huruvida grefve Wedel är uppriktig eller ej, emedan man under nuvarande omständigheter svårligen törs lita på hvad någon norrman säger, då alla mer eller mindre sträfva efter sitt lands oberoende. Han lofvade likväl före sin afresa, att han vid riksdagen skulle yttra sig till förmån för Sverige. — Under mars månad skrifver drottningen vidare: — — — Grefve Jarlsberg kunde icke förneka, att, sedan freden var underskrifven och Danmark därigenom afstått sin rätt till landet åt Sverige, det vore alldeles
