VII.
Från h. m. drottningen till h. exc. herr grefve Ruuth.
I mitt sista bref omtalade jag för eder de sista tilldragelserna, nämligen att kommissarierna hade återkommit och hade bra egendomliga förslag att framställa samt att de slutligen ingenting kunnat uträtta, äfvensom att kronprinsen lämnat oss den 27 och kungen den 28 samt att jag följt kungen ett stycke på väg.
Här följer nu en fortsättning af mitt senaste, hvilket törhända knappast ännu hunnit komma fram, ty då jag icke visste, hvar ni vistades, skref jag på detsamma Helsingborg, Ystad och Marsvinsholm; sedermera har jag fått veta, att ni verkligen är i Helsingborg, hvarför jag dit adresserar detta bref.
Härmed vill jag lämna eder de nyheter, som kommit oss till handa under de två senaste dagarna och hvilka äro ganska gynnsamma. Man har svårt att förstå, huru de genast i första ögonblicket kunnat öfvergifva de förskansningar, som de med mycken möda hade uppfört medelst nedhuggna träd och som voro nästan ointagliga. Grefve Essen har tågat in uti landet på en väg, som man icke trodde, att han skulle kunna komma fram på, och detta har troligen högeligen öfverraskat dem.[1] De stannade på slätten
- ↑ Drottningen skrifver i sina memoarer under augusti månad 1814: Kronprinsens avantgarde hade under befäl af baron Posse gått öfver Svinesund, en passage, som alltid ansetts nästan ointaglig, och detta nästan utan något motstånd, ty fienden tycktes icke ens
