Sida:Sverige och Norge, 1814.djvu/97

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
93

efter endast en obetydlig gevärseld; han hade emot sig general Staffeldt, öfverstarne Stabell och Spörck. Dessa Staffeldts jägare, som skulle vara så fruktansvärda, efter hvad som uppgifvits, visade sig dock icke vara så farliga, som man påstått. Kronprinsen har begifvit sig till Fredriksstad för att bese denna stad och begifva sig ombord på »Gustaf den store» och hälsa på kungen, men en storm, som uppstod i går, hindrade honom att göra detta.[1] Enligt hvad som Hogenhausen säger tror man, att hela denna sak snart skall blifva afgjord. Våra soldater, som varit med uti Tyskland, göra narr af de norska truppernas sätt att försvara sig. Det lär hafva gjort ett mycket godt intryck, att man skickat tillbaka de krigsfångar, som man tagit, och dessutom gifvit dem gratifikationer. Bönderna äro missnöjda, och så väl dessa som trupperna önska ett snart slut på denna barnlek, ty man har verkligen aldrig sett maken till krig.


  1. Drottningen skrifver i sina memoarer under augusti månad 1814: Så snart kronprinsen fick kännedom om denna stads (Fredrikstads) eröfring, begaf han sig dit för att fara ut och hälsa på kungen, som befann sig uti närheten på sitt amiralsskepp, men en våldsam storm hindrade honom därifrån. Den 8 blef emellertid kungen själf otålig att få bese staden, i synnerhet som han visste, att kronprinsen var där och hafvet nu blifvit lugnare; när därför kronprinsen ämnade fara ut till kungen, fick han se denne själf närma sig hamnen uti sin slup, så att prinsen nätt och jämt hann skynda ner dit för att taga emot honom.

    Konungen skrifver uti ett bref till drottningen dateradt »Gustaf den store» den 7 augusti 1814 bland annat: Tillåt mig att göra mig påmind hos eder, under det att det är ett djäfla väder, det hällregnar och blåser mycket våldsamt. ... Jag väntar prinsen klockan tolf, men jag tror ej, att han kan komma, ty vädret är så dåligt. ... Kronprinsen är uti staden och skulle komma hit till middagen, men han kommer icke i anseende till det dåliga vädret. Jag hoppas, att våra trupper ej slita alltför ondt af detta väder, det är verkligen ett rysligt väder, och vinden ger fartyget svåra stötar, under det att jag skrifver detta... Carl.