General Vegesack förlorade i alla fall omkring femtio man uti sårade och döda under sin senaste affär, men det är ju i alla fall ganska litet, då han lyckades fördrifva fienden från Rakestad ända till Grönsund. Om det kommer några flera underrättelser tills i morgon, skall jag låta eder få del däraf.
oskicklighet eller till följd af hans brist på förutseende lyckades norrmännen vinna ganska stora fördelar emot honom. — — — — General Gahn hade fått befallning att intåga i närheten af Kongsvinger samt närma sig och omringa denna fästning utan att likväl därvid utsätta sin föga talrika trupp för någon fara, ty han hade endast några få tusen man; han skulle blott göra en demonstration för att tilldraga sig fiendens uppmärksamhet, under det att hufvudanfallet riktades emot Fredrikshald och Fredriksstad. — — — — Sedan han med en trupp af 1,400 man undersökt gränsen, bortjagade han därifrån en fientlig afdelning och begaf sig till Aaklang och därifrån till Lier. Han angrep likaledes denna plats, som han trodde sig kunna intaga, men i trots af både officerarnes och manskapets alla bemödanden tvingades han efter fyra timmars strid emot en tre gånger talrikare fiende att draga sig tillbaka öfver Aaklang och Eidsbroen till Malmer, hvarefter han för tillfället icke längre blef förföljd. Den 4 hade denne general fattat posto vid Midskog och blef därstädes angripen den 5. Fienden hade tagit en lång omväg öfver bergen för att afskära hans förbindelse med gränsen. Under en timmes tid försvarade han sin ställning, kämpande om platsen steg för steg, samt nödgades med stor förlust draga sig tillbaka. Förhållandet är, att han blifvit öfverrumplad, emedan han icke hade föreställt sig, att fienden skulle kunna komma fram öfver de af skogar och snår uppfyllda bergen. Återtåget lär emellertid hafva varit mycket vackert, hvarunder den afdelning, som tjänade till betäckning åt honom, blef från tvenne sidor öfverfallen utaf en under natten utsänd kår, hvarefter striden uppblossade på nytt samt blef ännu lifligare och blodigare, och de omringade trupperna flera gånger nödgades med bajonetterna bryta sig igenom fiendens led. Till följd af brist på ammunition slutade ändtligen striden, som varat i fem timmars tid, och fienden återvände till sina förra ställningar vid Lier och Kongsvinger. Den utfärdade bulletinen framställer förlusten mindre stor, än den i verkligheten var, såsom vanligen är förhållandet, men hvad som är visst det är, att norrmännen genom sin hastiga marsch öfver bergen voro uttröttade och dignade af mattighet, då de voro föga vana vid sådana
