Sida:Sveriges Gamla Lagar IX (1859).pdf/37

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har inte korrekturlästs


XXVIII

af handskrifters ålder, erkände han dock att denna handskrift var ”ikke meget gammel”[1]; likväl omtalar han densamma på andra ställen så, som vore den en af de äldsta[2]. Efter det blad, som innehåller nämnda antekning, hafva tre pergamentsblad blifvit bortskurna; tilläfventyrs bar här varit skrifvet nå- got som vitnade mot handskriftens höga ålder, och derfor måste undanrödjas. Stilen i denna handskrift, hvaraf Tab. II visar prof, är stor och tydlig, men ej synnerligen vacker; bläcket är brunaktigt. Bladen äro af skrifvaren egen- händigt nummererade med .A.j. till .A. xx., .b. j. &c. till och med .h. ix, d. ä. 149°); de 9 sista bladen, som uptagas af en förtekning öfver bokens innehåll, af samma hand som det föregående, men med finare stil, äro ej nummererade. Skånelagen, som uptager de 73 första bladen, har ingen indelning i böcker. I början finnes ett stort grönt F, prydt med röda streck; capitlen, hvilkas antal är 228, äro onummererade, och endast utmärkta med omväxlande röda eller gröna begynnelsebokstäfver. Cap. 20 kommer här efter cap. 35 i texten. I cap. 68 görs ett språng till nästföljande capitlet, hvarigenom de sista raderna af cap. 69 upflyttas till föregående capitlet¹º). Efter cap. 91 är här, likasom i många yngre handskrifter, infördt det capitel om dråpsböter, som finnes bland tilläggen i slutet af cod. 4 (I. Add. B. 5)11). Efter cap. 133 är tillagdt ett ca- pitel: Aldir then cost &c., som efter denna handskrift är tryckt i I. Add. E. 1 (sid. 231); efter cap. 147 de tre capitlen om järnbörd (Add. B. 2-4) samt efter cap. 207 ett capitel: Takir man kuna &c., hvilket efter denna handskrift är tryckt i Add. E. 2 (sid. 231). Capp. 209-213 förekomma i samma ordning som i cod. 5. Efter Skånelagens slut fol. 73 följa, i sammanhang dermed, de två capitlen om urbota mål (I. Add. B. 6, 7). Foll. 75–77 läses Konung Valdemars förordning för Skåne om järnbördens afskaffande, utan öfverskrift, i 4 capitel, hvilka, med undantag af det första, hafva röda eller gröna begynnelsebokstäfver; denna förordning är i V. 2 aftryckt efter ifrågavarande handskrift. Fol. 77 börjas K. Erik Christofferssons (Glippings) förordning, gifven i Vordingborg, såsom här upgifves, thorsdagen näst före palmsöndagen 1281, ehuru


Anf. st. sid. 96 nämner han cod. Arnæ-Magn. 41 i 4:0 (Nr 4 i denna förtekning) såsom "den ældste (nemligen af dem som han der upräknat), og maaske ældre end den Rant- zovske”; och sid. 447 talar han om "vore to ældste Haandskrifter af skaansk Lov, nemlig den runiske og den Rantzovske". 9) Första bladet är vid nummereringen för- bigånget; deremot är numren E. xij öfver- hoppad, hvarigenom nummereringen sedan öfverensstämmer med bladens verkliga antal. 10) Se nott. 37, 58 sid. 54. 11) Jfr. not. 69 sid. 84.

    der synes Læsningen rigtigere her end ellers”, anför han egentligen blott två prof såsom bevis för denna mening, nemligen att här läses marcum for maþum, I. 202, och stutha bot för skiffthebodh, 213 (jfr. not. 13 sid. 188; not. 64 s. 196). Härvid är dock att märka att läsarten marcum är uppenbart oriktig; hvad åter stutha bot beträffar har Ancher blott jämfört Gemens edition, och ehuru så väl dennas som handskriftens läsart skulle kunna försvaras, är dock intet tvifvel derom att läsarten skuta bot, som finnes i de äldsta handskrifterna äfvensom i många yngre, är den rätta, fastän senare afskrifvare, som ej förstått detta ord, ändrat det till stutha bot eller skifte bot.

  1. Jurid. Skrifter. I. sid. 93.
  2. 8