att nämna endast ett exempel: huru skulle man kunna införa bokstafven þ i de ord som äro anförda ur StL. och ChrLL., där denna bokstaf icke finnes i någon enda handskrift; eller, då detta vore omöjligt, skulle man tillvägabringa likheten genom att ändra nämnda bokstaf i alla de äldre lagarne till th? Ett sådant sätt att gå till väga med det gamla språkets orthografi blefve ett system af mer eller mindre grofva förfalskningar[1]. De under arbetets fortgång i någon mån ändrade åsigterna om den rätta gränsen mällan det obetydliga som kunde och borde göras för att tillvägabringa någon likformighet i det ifrågavarande afseendet, och det som ej borde göras, hafva ej kunnat annat än här och där vålla åtskilliga inkonsequenser, hvilka dock, som jag hoppas, ej skola finnas vara af den betydenhet, att de kunna åstadkomma ringaste skada. Hade allt sådant skolat, så vidt möjligt varit, undvikas, som i nämnda afseende kunde, af lusten att mästra, anmärkas som fel, så hade efter ordbokens utarbetande, dess tryckning först måst uppskjutas till dess jag hade hunnit klart genomskåda allt hvad som härvid borde iakttagas, och därefter hade alla texterna måst å nyo genomgås för att bringa alla därur hämtade citater till noggrann öfverensstämmelse med de slutligen stadgade grundsatserna, hvilka dock, såsom jag tror, om verket en gång hade hunnit tryckas, hvarken hade blifvit mig själf till nöjes, eller kunnat undgå andras klander. Och emedlertid hade tryckningen måst i så lång tid uppskjutas, att den troligen icke hade hunnit i min lifstid börjas, långt mindre fullbordas, i synnerhet som en sådan tillökning i det ändå nog svåra och vidlöftiga arbetet, hade kommit att vida öfverstiga mina ännu återstående krafter.
De i lagarne förekommande ställens och personers namn äro upptagna i de vid de särskilda glossarierna fogade indices nominum propriorum. Att här meddela en alla lagarne omfattande index af detta slag har ej kunnat komma i fråga, enär en sådan namnlista ej ligger inom gränserna för en ordbok. Dessutom hade de rättelser eller ytterligare upplysningar som jag nu skulle kunnat meddela i ämnen, hvarmed jag i senare tider icke haft tillfälle att särskildt sysselsätta mig, ej varit af betydenhet. Något dit hörande har jag dock begagnat tillfället att anmärka i nästföljande förteckning i sammanhang med rättelser i texterna.
I det vid slutet af denna ordbok, s. 786 o. f., fogade Bihang har jag vid åtskilliga ord tillagt anmärkningar, hvilka jag ansett mig böra meddela till ytterligare upplysning angående vissa ämnen, eller till vederläggning af oriktiga tydningar, men ej kunnat inrymma bland de till största delen korta ord- och sakförklaringar som egentligen tillhöra ordboken. Till de sålunda i bihanget intagna anmärkningar har jag hänvisat i ordboken vid de ord, där de annars skulle hafva haft sin plats, såsom vid Afata, Alin, Antimi &c. Men vid en del ord har jag först under bokens tryckning funnit anledning att göra tillägg ; och då på sådana ställen hänvisningar till bihanget ej kunnat i ordboken
- ↑ Med det som här blifvit sagdt må jämföras det som i företalet till MELL. s. XCIII, XCIV är anmärkt om det förvända sättet att, såsom det heter, ”rena”, eller som det snarare borde kallas, förfalska gamla texter.
