Sida:Sveriges Gamla Lagar XIII (1877).pdf/219

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har inte korrekturlästs


155
Fatöker — Feþgar.

Faþghar, feþgar (fagher), m. pl. (Isl. feðgar) fader och son. VG.* G.*

...

Fegher (faigr, G.), adj. (Isl. feigr, N. feig) bestämd till en snart inträffande död, (feg). vari f. up a stæghl l. undi gryt, ɔ: miste lifvet genom att rådbråkas och steglas, l. att stenas, U.* VM. II. M. 12: 2. mik vitin ir nu -gastan, ɔ: j veten att jag sätter mig i den största lifsfara, G.* På Gotland brukas d. o. ännn i den gamla, annars numera ovanliga bem:en.

...

Feter, adj. fet. U.*

Feþgar, se Faþghar.