...
Gæfþræl, m. träl, som själf gifvit sig i träldom; så kallas äfven den, som gifvit en annan sin egendom mot det vilkor, att den andre skall föda honom till hans död (jfr. Flat). ÖG.* giva sik til -ls, taka annan til -ls, ÖG.* U.* SM.* Icke endast skymfligen, l. därför att en sådan människas belägenhet ansågs likaså vanhederlig som trälars, såsom Ih. tror (Gl. I. 498; II. 948), har gäfträlen blifvit så kallad, utan därför, att ett dylikt egendomens öfverlåtande i äldsta tider verkligen var förenadt med ett öfverlemnande af sig själf i träldom; men sedan detta senare blifvit af Birger Jarl förbudet (ÖG. Æ. 11.), har dock det förra fortfarit att under vissa vilkor vara i bruk (Æ. 12.). Då för en gäfträls dråp stadgas böter (ÖG. Dr. 17: 2.), hvilka, såsom Ih. rätt anmärkt, voro hälften så stora som de, hvilka erlades för en annan träls dråp, så har detta utan tvifvel varit skrifvet före Birger Jarls tid, men, ehuru det råkat att qvarstå i lagen, icke blifvit tillämpadt på den, som i en senare tid väl kallades, men icke verkligen var träl (Æ. 12: 1.).
...
