Den här sidan har inte korrekturlästs
437
Maþer — Men.
...
Men (main, m.? G.), n. (Isl. &c. mein) 1) men, skada. G.* 2) hinder. til skada eller m., m. eller hinder, Chr.* Jfr. Mena. 3) fel, falskhet; särskildt: osanning i ed. )( olagh, olaglighet i edgång (likasom osannind )( olagh, och sant )( lagh; jfr. Meneþer), ÖG.* eþer ganger ater firi m., ÖG.* m. sværia, Chr.* han sor ren (för rimmets skull för renan, n. eþ) ok eig m., VG. II. Add. 12: 1. hand skal hændi sælia ella m. firi sværia, det såsom lån emottagna godset skall, då det gått förloradt, ersättas, om ej den som lånt det, vill fria sig med falsk ed att han icke lånt utan legt det (jfr.
