Sveriges Gamla Lagar/Band XIII/M
| ← L |
|
N → |
M.
... ...
Manbot, mansbot (pl. -böter; mannæ böter, Sk.* sing. m. -böter, -böte förekommer i VG.), f. mansbot, dråpsbot. VG.* Sk.* fullæ -böter, Sk.* half m., halva -böter, SM.* H.* Sk.* St.* Jfr. Arva-, Ættarbot.
Mander, se Maþer.
Mandomber, m. mandom, duglighet. ME.* Chr. Kg. 11: 2, där fråga är om duglighet till krigstjenst.
Mandrap, n. dråp. VG.* ÖG.* SM.* G.* Sk.* St.* skulder . . utan m. eit, undantagande endast (n. böter för) dråp, VG.*
Mandrapare, m. mandråpare. Sm.* Chr.*
Mandraps mal, n. dråpmål. Sk.*
Manga, v. a. (Isl. =) utmångla. St.* Jfr. Mangare, Utmanga.
Mangare, m. (Isl. mangari) månglare. Se Kötmangare.
Mangarþer, m. mangård, gård där människor bo. H.*, där med m., )( kirkiugarþer, menas prestgården.
...
Manhet, f. manlighet, kraft. VG.*
Manhælgh, se Manhælghþ.
Manhælghi (gen. -ghis; -liæs, H.), n. 1) personlig fred och säkerhet. VG.* U.* -ghis balker, U.* SM.* VM.* H.* ME.* Jfr. Manhælghþ. 2) brott mot denna fred. VG.*
Manhæliæs bot (för manhælghis bot), f. = hælghis bot. VG.*
Manhælghis mal, n. mål som angår brott mot allmänna säkerheten, såsom dråp, sår m. m. ÖG.* U.* H.* m. sum mæþ vaþa göras, mål som angå dråp l. sår som säges vara gjordt af våda, ME.* Jfr. Manhælghþa mal.
Manhælghþ, manhælgh (manheld; mans helgh, G.), f. 1) = manhælghi 1. -ghir manna, VM.* bryta m. a manni, ÖG. Vaþ. ind. 27. m. (mans) skarþas l. ær skærþ (mæþ drapum æller fullum sarum), ÖG. Vaþ. 27: 2; U.* SM.* kan brytas l. bryts nokot i m. þera, SM.* VM.* lysa m., ɔ: kungöra att ens personliga fred och säkerhet blifvit kränkt, VM.* m. lysis ok synæs, ɔ: brottet kungörs och den tillfogade åkomman besigtisas, VM.* m. hans XL marker, ɔ: böter för själfva dråpet, )( morþ hans, ɔ: att liket blifvit gömdt, VM. I. M. 3: 2; jfr. §. 4, där i st. f. m. står drap. böte firi m. hans l. -dena, ɔ: själfva dråpet, )( firi bansmalit, U. Kk. 17: 4; SM. Kk. 18: pr. tiughu marker at m. hans, m. hans fæmtan &c. marker, ɔ: böter för den särskilda fred, som i anseende till slägtskaps- l. äktenskapsförhållandet blifvit kränkt, )( fall hans, ɔ: dråpet för sig själft, utan afseende på den försvårande omständigheten, VM.* læggia m. a frænda sin, m. lysis a han, han ær i m. takin, om träl som hans slägtingar vilja genom lösen sätta i frihet, ÖG.* taka l. döma m. af hanum, n. då slägtingarne förlora l. ej fullfölja sin talan angående trälens lösen, ÖG.* 2) större fred och säkerhet på vissa tider och ställen. m. a standa, halda m., G.*
Manhælghþa mal, n. = manhælghis mal. ÖG.*
Mankyn, n. mankön. vara -ns, ɔ: af mankön, ÖG.* Jfr. Baþir.
... ...
Marka, v. a. (af mark, n. 1; Isl. marka) märka. -ar han a iardu, utmärker honom i jorden, förmodligen genom nedsättande af en så kallad nidstång (Isl. níðstöng), såsom tecken därtill, att den som så märkt den andre varit på stället och utropat honom som niding, U.* En hit hörande mycket upplysande berättelse förekommer i Vatnsdæla-saga, Köpenhamn 1812, cap. 33 (jfr. Fornsögur, Leipzig 1860, s. 54–56), där, sedan Jökull hade blifvit utmanad till envig af Bergr, och Thorsteinn af Finnbogi, Jökull så tilltalar Bergr: ”kom til hólmstefnunnar ef þú hefir helldr manns hug enn merar, enn ef nockrir koma eigi, þá skal þessum reisa ok rista níd med þeim skilmála edr formála at hann skal vera hvers manns nídíngr, ok vera hvergi í samveru gódra manna, hafa goda grein af gridnídíngs nafni” (rättare: geda gremi ok gridnídíngs nafn); då de som hade utmanat, ej infunno sig på utsatt tid och ställe, uppreste de utmanade en stång till deras skam, hvilket så beskrifves i följ. cap. 34: ”þeir .. tóku súlu eina.. Jökull skar karls höfut á súlu endann, ok risti á rúnar med öllum þeim formála sem fyrr var sagdr, sidan drap Jökull mer eina, ok opnudu hana hiá brióstinu, ok færdu a súluna” &c. Likaså berättas i Egil Skalagrimssons saga cap. 60 (ed. Köpenh. 1809 s. 389) huru Egil uppreste en nidstång mot Konung Erik (Blodyxa) och Drottning Gunnhild, med utropande af förbannelser, hvilka äfven ristades med runor på stången; på denna nidstång sattes, likasom på den förutnämnda, ett hästhufvud, hvilket anses som ett trolldomsmedel af Mone, Geschichte des Heidenthums, I. 241. Jfr. Bartholin, Antiqu. Dan. s. 102 o. f. Men trénið, som nämnes i motsats mot tungu nið i Ä. GulL. c. 138 (NGL. I. 57), är icke, såsom vanligen antages, d. s. som niðstöng, ty att skera manne trénið eða rista, som omtalas i Grg. Fs. ed. II. 183, såsom annat än reisa manne niðstöng, är att till någons skymf skära bilder af trä l. rista på en nidstång (såsom i det nyss anförda fallet) l. annat trä, skymfliga ord l. figurer. Med det på anf. st. i U. omtalade märkandet i jorden synes ej kunna menas annat än uppresande af en nidstång; de tre nidingsropen höra däremot till det som i GulL. kallas tungu nið. — Jfr. Af marka, Mærki.
... ...
Matkniver, m. matknif, bordsknif. SM.* Bj.* St.*
... ...
Men (main, m.? G.), n. (Isl. &c. mein) 1) men, skada. G.* 2) hinder. til skada eller m., m. eller hinder, Chr.* Jfr. Mena. 3) fel, falskhet; särskildt: osanning i ed. )( olagh, olaglighet i edgång (likasom osannind )( olagh, och sant )( lagh; jfr. Meneþer), ÖG.* eþer ganger ater firi m., ÖG.* m. sværia, Chr.* han sor ren (för rimmets skull för renan, n. eþ) ok eig m., VG. II. Add. 12: 1. hand skal hændi sælia ella m. firi sværia, det såsom lån emottagna godset skall, då det gått förloradt, ersättas, om ej den som lånt det, vill fria sig med falsk ed att han icke lånt utan legt det (jfr. Hand 2), VM. I. B. 34: pr. jfr. §. 1. iorþ skal iorþ varþa æller m. fore sværia, den som förytrat jorden skall (om klander sker) försvara henne (genom hemul) om han ej nekar att hafva förytrat jorden och bekräftar detta med falsk ed, såsom det i det följ. förklaras: hin skal ater gialdæ æller logh fore sværiæ at han salde ey (jfr. Varþa), Sk.* han vil ey mæþ mene væriæ hanæ (n. iorþenæ), ɔ: med mened, s. st.
...
Menedhare, m. menedare. ÖG.*
Meneþer (mens eþer), m. (af men 3) mened, falsk ed. ÖG.* H.* Sm.* )( aflagha e., se Aflagha.
... ...
Miþal garþer, se Mæþul garþer.
Miþalhaghi, m. mällanhage, inhägnad betesmark som ej är längst borta belägen. H.*
Miþalþriþiunger, m. medeltredingen, medlersta delen af Gotland. G.* Jfr. Þriþiunger.
... ...
Miarþi, se Miærþi.
Miel, n. mjöl. G.*
Mielk mal, n. mjölkningstid. G.*
Mielkmater, m. mjölkmat. G.*
Mielk stulin, adj. mjölkstulen, säges ännu om en ko som gifver föga mjölk, hvilket fel af vidskepelsen tillskrifves trolldom, hvarigenom mjölken blifvit kon frånstulen. G.*
...
Miolk (miælk, H.), f. mjölk. Se Dia, Drikka, Þiggia. Jfr. Mielk mal &c.
Miolka gris, m. mjölkgris. ÖG.*
Mioþer, mioder (miödher; miödh, Sk.), m. (Isl. mjöðr) mjöd. VG.* Bj.* Sk.* St.*
Miælk, se Miolk.
... ...
Morghongava, f. = Morghongæf. ME.* St.* Chr. Kg. 10: pr, 1; G. 6: 1; 9, 10: 1, 3; 11, 18: pr. the (som) i -vunne stodho, ɔ: i det cap. som handlar om detta slags gåfvor, St. G. 13. jfr. 9.
Morghongæf (morghin gif, SM.), f. morgongåfva (jfr. Hindradags gæf). VG.* U.* SM.* VM. I. G. 6; II. Æ. 4, 5; H. Æ. 5; Bj.* ME.*
...
Morþ, mord, n. mord, hemligt dråp (jfr. drepa mann á morð, NGL. I. 158). VG.* ÖG.* U.* SM.* VM. II. M. 16: 1; Þg. 21; H. M. ind. 16; ME.* Chr. H. 1, 13. m. hans, ɔ: att
...
Morþ, ? skog, prov. mor (jfr. Rz. s.
...
Morþgæld (morþgiald, morgiald), n. 1) böter för mord. VM.*, där särskilda böter (40 marker) stadgas för morþ i eg. mening, l. likets undangömmande, utom böterna för själfva dråpet (jfr. Morp). Jfr. nedf. under 3). 2) dulga- dråpsböter, som, då dråparen ej blif- vit upptäckt, erlades af häradet (jfr. Dulghadrap 2); att dessa böter fått namn af m., bevisar att, ehuru m. eg. bety- der ett dråp som döljes genom likets undangömmande (se Morp), under den na benämning äfven blifvit inefattadt annat dråp som blifvit i hemlighet be- gånget, och hvars gärningsman icke häller sedan kunnat upptäckas (jfr. Myr- ba), ÖG.*; från denna lag, Dr. 12. har ordet i samma bem. öfvergått i ME. Dr Vl. 29. och Chr.*, fastän dessa lagar annars i samma bem. bruka ordet dul- ghadrap (jfr. ME. föret. s. LXXXII; Chr. föret. s. XCI; mina Jur. afh. s. 35 not.); och det är utan tvifvel i samma me- ning d. o. förekommer i ME. pg. 37: 1, då för verkligt mord i ME. H. 1, 2. stad- gas dödsstraff. 3) högre dråpsböter. U. E. 6:2; VM. II. E. 6:2. jfr. M. 11, 12: pr. )( sporgæld, U. VM. II. M. 15: 1. hittis (lik) i læstum husum þæt ær m. hun- draba marker ok fiuratighi, lik bötis ater map-dum XX markum ok hundra- pa, U. M. 8: pr; SM.*; ehuru o. m., som på de sist anf. ställena i eg. mening betecknade de Böter som den, i hvars lästa hus en dräpen människas lik blif- vit funnet, måste erlägga för mord (jfr. H. M. 5: pr., där om samma fall säges: böte hundradha til treskiptis then husit a), i oeg. bem. blifvit utsträckt till högre dråpsböter i allm., )( spor- gæld, hafva dock de med dessa böter belagda svårare fall af dråp säkerli- gen icke blifvit inefattade under be- nämningen morp, enär dessa fall till största delen äro af helt annan beskaf- fenhet än mord, och dessutom U. M. 19: 3. uttryckligen stadgar att de, som blif- vit med vitnen öfverbeviste om mord, måste gifva lif för lif.
Morþingi, m. (Isl. morðingi) mördare. G.*
Morþraþ, n. råd l. andra ord l. gärningar, hvarigenom man förmår en annan att begå dråp (l. eg. mord). SM.* Jfr. Hælraþ.
Morþvapn, n. mordvapen, verktyg för mord. Sk.* )( folkvapn, SM.*, där såsom verktyg af detta slag nämnas täljknif, matknif och arf af bogha, ɔ: en från båge afskjuten pil. læggia man mæþ knivi ok m., VM.*, där äfven den förklaring tillägges: vari sva arva skut sum knifslagh, likasom knifslagh ok bughu skut sammanställas H. Þ. 14: 1.
Mosi, m. mosse, sumpig mark. VG.* )( kær, VM.*
Mot, n. 1) möte. til fyrsta mots, ɔ: till dess han först möter någon, VG.* lysi fore fyrsta moti (þær han möter), 0: för de första människor som han möter, VM.* kan þem m. a væghum möta, om någon möter dem på vägen, SM.* i þy mote, s. st. a þriggia va- gha motum, på ett ställe där tre vä- gar mötas, U.* a mote, amote, amot, såsom præp. 1. adv., se A mote. i mote, i mot, a) till mötes. VG.* kuma_egh (n. þer) þær i m., komma de ej dit till mötes, infinna de sig icke där, ÖG.* b) emot. i m. standa, göra motstånd, VG.* sighia ne i m., U.* hær i m., se Hær. mote, mot, utan præp. a 1. i, så- som præp. 1. adv., se Mote. manapa, ars, iamlanga m., mötet af samma tid följande månaden 1. året, den tid då en månad 1. ett år förlidit, se Manapamot &c. 2) sammankomst. hava m. (ok sam- vist) mæþ manni, VG.* præsti til mots stæmna, 5: fore hans forman (U. Kk 20.), Sm.* föræ udathes man til m., : in- för rådet på rådstufvan, Sk.* ægha frip til m. ok til mæssu, allitt. VG." yfir þvert m., = ivir þvært þing (se þvær), G.* kyndæ m., n. fiskarenas och köp- männernas sammankomst på fisklegena ...
Moþur kyn, n. möderneslägt. G.*
... ...
Munder (mun, Sk.) m. 1) mun. Bj.* St.* Jfr. Blasa. 2) ett sårs mynning. sar havir tva munna, Sk.* Jfr. Und.
Munder, m. 1) en gåfva, hvilken konungen, då han ville gifta sig, skänkte sin brud. VG. II. G. 1; samma stadgande finnes i I. G. 1, där dock namnet m. ej förekommer. Denna bem. af o. m. erinrar om den äldsta betydelsen af d. o., som var likasom en betalning för qvinna, som af friaren gafs till hennes giftoman, hvarför hon, då ett sådant köp föregått, sades vara mundi keypt (jfr. Thorlacius, anf. st. (se Flat) s. 188, ...
Mungat, n. (Isl. mungát, N. mungaat) 1) öl. G.* mater ok m., allitt. G.* Jfr. Mungats gærþ, Mungats tiþir. 2) dryckslag, gästabud. G.*
... sådant af någon begärdes. VG.* ÖG.* Jfr. Olai Magni Hist. gentt. Septentr. XVI. c. 16–18. mungats tiþa daghi, VG. I. G. 9: 1, är skriffel för brullöps daghi (jfr. II. G. 16.). Jfr. Ölstæmna.
Munhaf (munhaft; munhæfþe, Sk.), n. ett visst ytrande l. talesätt i allm.; förekommer här om edsformulär. Sk.* 'sværia mæþ lagha -have, eþar .. gangas mæþ have, VG. II. Add. 12: 1; 13: 1. et m. skal æptir tylft hværia væra, þy m. skulu æptir tylftar eþ hvæn væræ, samma ord skola sägas, samma formulär skall följas vid hvar tylftared, ɔ: vid båda tylftarederna i detta mål; o. æptir synes ej väl passa här, då orden ej följde på eden utan just utgjorde själfva eden, VG. I. Md. 1: 2; II. Dr. 3. allæ þerræ eþ ær sum et m. vare, ɔ: alla byns invånare, som hafva del i saken, svärja tillsamman såsom en man (så att deras ed, tillsamman med de 11 männens som därefter skola svärja, utgör en tylftared), Sk.* Detta ord, som ännu är i bruk bland Skånska allmogen i bem. af ordspråk l. ett talesätt som någon ofta brukar, skrifves i yngre hss. af Sk. munhof, munhæfvæ, munhofthæ, munhæffnæ &c.; i JutL. II. 80, 84. förekommer munhæft, hvarmed där menas det som en anklagad säger vid tinget; i andra gamla D. skrifter finnes mundhov, mundhu, mundheld i bem. af talesätt (Mb. D. GL.), det sista är ännu i D. ett vanligt ord; i Isl. förekommer munnshöfn, hvad en människa för i munnen (Fr.); alla dessa former (med undantag af mundheld), äfven munhæfþe, munhæft, tillhöra utan tvifvel samma ord, hvars senare del icke bör härledas från höfda, förestafva ed, såsom Ih. antagit, enär edsformulär icke är d. o:s eg. l. ursprungliga bem., utan från hava, hvilket redan blifvit anmärkt af KA. Jydske Lovb. s. 335.
Munker, m. munk. G.* St.*
Mur, m. mur. VG. II. Præf. innan 1. utan m., n. (Stockholms) ringmur, Bj.* St. Add. D. 1. bygning vidher murin, ɔ: som är bygd intill själfva stadsmuren, )( ute a sionum, St. Add. D. 1.
Mura, v. a. mura. Se In mura.
Musa (muza), f. pansar. Så hafva äf- ven Locc. och Ver. förklarat d. o. )( plata och brynia, hvilka ord därför sy- nas hafva betecknat samma sak; se Plata, Brynia; således har m. icke va- rit d. s. som plata 1. platbrynia såsom det blifvit antaget af REENHJELM i anm. vid Thorst. Vikingss. S., Stockh. 1671, s. 88, och S. L. GAHM PEHRSSON, i af- handl. om fordna Svenska stridsvapn, i 2:a bd. af Kongl. stadgar &c. angå- ende Svea Rikes Landt-milice, Stockh. 1765.
Muslaghu maþer (muslegu-, mulslaghu maper), m. förrymd och efterlyst träl, såsom det förklaras i G.* taker (n. ma- þer) -man, ÖG.* Ih. härleder d. o. från musla, dölja, gömma, och öfvs:r: mur- cus, qui operi et labori sese subdu- cit; det är dock tydligt att muslagha är ett sammansatt ord; och dess enk- laste förklaring är den redan af Ver. uppgifna (af mus och liggia), enligt hvil- ken den rymde trälen, som håller sig fördold i hvilka usla gömställen han under sin flykt kan finna, liknas vid en mus, som ligger gömd i ett råtthål.
Muta, f. 1) gåfva af lös egendom. VG.* iorþ ma eig at mutu taka, ɔ: utan de formaliteter som tillhöra gåfva af jord (skötning), VG.* 2) muta. VG.* SM.* ME.* St.*
Muza, se Musa.
Mydding, se Möghdyngh.
Mykil (mikil, mykin; n. möket för mykit, VM.*), adj. stor, mycken (hvilka bem:er ej alltid kunna åtskiljas). VG.* ÖG.* U.* SM.* VM.* Bj.* G.* Sk.* ME.* ...
Möllu værk (mollu værk), n. qvarnbyggnad. ÖG.*
...
Mylnohiul, n. qvarnhjul. VG.*
... ...
Mæþal, n. (N. medel) 1) det medlersta, medlet. i mælli l. mællum (för mæþli l. mæþlum), se Mællum. Jfr. Mæþul garþer; Miþalhaghi, -þriþiunger, och Mæþal upland, VG. ind. n. pr. 2) i sammansättningar (= Isl. meðal): det som är af medelmåttigt slag, hvarken det bästa l. sämsta. Se Mæþalklæþi, -korn.
Mæþalklæþi, n. pl. kläder af mällansort, hvarken de dyrbaraste l. sämsta man eger. VG.* Mæþal korn, n. säd af ordinär godhet, hvarken af bästa l. sämsta slaget. SM.*
...
Mæþfylghþ, f. = hemfylghþ. U.* VM.*
...
Mæþul garþer (miþal garþr, G.), m. mällangärdsgård; 1) gärdsgård mällan åker och nyodling. )( vreta garþer, VM.* 2) gärdsgård mällan åkrar l. ängar )( tagarþer, G.*; en sådan gärdsgård kallas nu på Gotland millentåun, hvaremot gärdsgård vid väg kallas äuttäun (= uttun), utgärdsgård
... ...
Möþrinis iorþ, f. mödernejord. Sk.*