sammandr. af þo at, þy at, þau et, se nedf.), adv.
...
Þokki (þukki; þunki, G.), m. 1) skymf, a) i allm. Sk. I. 206 (i slutet). b) som tillfogas ogift qvinnas fader och slgtingar därigenom att hon blir lägrad. i -ka aflaþer, ɔ: på sådant för qvinnans slägtingar skymfligt sätt, af oäkta börd; den man som själf hade genom skamlig gärning tillkommit, fick ej taga sådana böter, icke häller erlades de för qvinna som var af oäkta börd (jfr. nedf. under 2 c), ÖG.* c) som tillfogas brudgumme som under brölloppet blir förolämpad; H.* d) l. träls egare därigenom att trälen blir slagen l. sårad; e) l. egaren af ett fäkreatur, om detta af illvilja dräpes, och kreaturet antingen är värdt två öre, l. dräpes i egarens åsyn; f) l. en man af den som begår hor med hans hustru; g) l. den som af en annan beskylles för stöld, utan att denne lagligen fullföljer anklagelsen. Sk.* 2) böter, a) = þokka bot l. U.* H. M. 7: 1. kunungs, hærtugha, biskups, hærra þ.; (hærrum -ka böta, -ka taka, ÖG.* b) till den, hvars träl uppsåtligen blifvit stympad. þæt ær bondans þ., ɔ: hans ensaksböter för den skymf som blifvit honom tillfogad, ÖG.* c) till lägrad qvinnas fader l. giftoman.
