gömmande af tjufgods. VM.* Detta ord kan härledas från ala, föda, l. från þiufhol; i senare fallet skulle det rätteligen skrifvas þiufhola bot.
Þiur, m. tjur. VG.* ÖG.*
Þiuva bot, se Þiuf bot.
Þiuvaþer (þiuvær þær, genom skriffel, VG.*), adj. bestulen. VG.* VM.*
Þiuver (þiaufr, G.), m. tjuf. VG.* ÖG.* U.* SM.* Bj. 11: pr, 5, 6; 19: 2; 21: pr; 32: pr; G.* Sk.* fulder þ., den som gör full tjufnad, VG.* kunungs fulder þ., ME.* sander þ. (mans), VG.* (u. Sander); ÖG.* U. M. 38; SM.* VM.* forvunnin þ., oqvädinsord, St. R. 31: 1. hete þ., SM.* St. Sk. 12; Chr. B. 27: 2. jfr. Heta 3. taka annars mans þiuf, ɔ: den som stulit från en annan, U.* vita man firi þiuf, se Firi 15. sværia l. sökia man til þiufs l. sannan þiuf, SM.* göra þiuf af manni, göra honom till tjuf, ɔ: bevisa att han är tjuf, VM.* til þiufs vunnin, SM.* þiuva balker, VG.* ÖG.* ME.* Chr. Tj. rubr. Jfr. Skruver, Þiufs rætter; Fiska-, Gor-, Humbla-, Hvinsku-, Kirkiu-, Nætia-, Run-, Skafl-, Viþertaku þiuver; O-, Urþiuva.
Þiuþ (þiauþ, G.), f.? (n. G.; Isl. þióð, n.) 1) folk, prov. tjaud. Se Þiuþ vægher. 2) enskild människa. G.* vita miþ siex -þa aiþi, G.* Jfr. Husþiauþ. — Men þiuþ, SM. M. 34. not. 51; VM. II. M. 26: 9. n. 7, är icke annat än uppenbara skriffel för þiuf.
Þiuþer, se Tiuþer.
Þiuþ vægher, m. (Isl. þioðvegr) allmän landsväg. þings vægher ok þ., allitt. ÖG.*
Þiæla syn, þiala syn, f. (af þiæli) syn som hålles om vintren, eg. medan tjälen är i jorden. SM.* VM.* Så har d. o. redan af Locc. och Ver. blifvit förklaradt; men Ih., uppenbart oriktigt härledande det från tiældra, öfvs:r: limitum inspectio.
Þiæli, m. (Isl. þeli, N. tele) tjäle. SM.*
Þiæna, þiana (tiena), v. a. 1) tjena i allm. þ. guþi, VG.* Sm.* 2) vara i tjenst hos någon. ÖG.* ME. Kg. 12: 1; St. Kg. 15: 10; 19: 2; B. 21: 3; Chr.* 3) göra krigstjenst till häst. VG.* ME.* Chr. Kg. 11: pr; 13: pr. þ. frælst, þ. mæþ örs, se Frælst, Örs. þ. fore sit goþs )( göra skat ok skuld sum bonde, ME.* Chr. Kg. 21: pr. 4) förtjena. St.* þ. (sik) himiriki, VG.* U.* VM.* Jfr. Forthiæna. 5) tjena andra med, skaffa andra till deras fördel. han -aþi rætvisi ok værn allum væsgötum, VG. IV. 14: 14.
Thiænere, m. tjenare. Sk.*
Þiængn, se Þægn.
Þiægns gæld, se Þings gæld.
...
Þiænisto lös, adj. tjenstlös. drivari æller þ., VM.*
Þiænistu maþer (þiænistu-, þianesto-, tienista man), m. 1) tjenare (i allm., den som är beredd att tjena en annan). SM.* ME.* Chr. Kg. 5: 3 2) tjenstman (i hof- l. krigstjenst). VG.* U.* SM.* ME.* Chr.* )( bonde, se Bonde. )( lænsman, VM. II. Þg. 14. kunungs raþmans þ. æller ok andra riddara (n. þ.), U.*
Þo (þö, þa, þy, togh, dogh, doch, thå &c.; þau, G. þot, þyt, þaut,
