Ur Götamannasånger eller Dalvisor
Första lagen glömde de:
allt med egna ögon se
och i ljusa dagen,
att ej bli bedragen.
Götaäran återväck,
ljus uti naturen!
Huru lågt, i skrock och skräck
drifvas liksom djuren!
Gaf oss därför himlen vett? —
Vett, som dock är nummer ett,
utan hvilket resar
narras utaf mesar!
Mannavettet också gör
hela mannavärdet,
visar, när man tåla bör
eller draga svärdet.
Utan vett är ingen god,
endast vett ger ädelt mod,
vett är, hvar det vore,
större än de store.
Märk nu själfva vettets lag:
högsta väl för alla.
Jordens väl som himlens dag
tillhör alla, alla!
Därför ock är göra väl
himlens högsta riksbefäl,
som i strid mot döden,
så i frid mot nöden.
Gör du mindre, än du kan,
i Guds goda rike,
mindre är du än en man
och ej himlens like;
