Den här sidan har korrekturlästs
Thomas Thorild
Tor log och sade:
“Ej ödet vill,
men — du har sett världen.”
Han skakade ljungelden
öfver mitt hufvud
och slog en gnista in i min själ,
därpå for upp
med hafvets och tusende stormars dån.
Väl! Jag har sett världen.
Väl! Rasande hvirfvel
af ting och af lagar,
jag ler åt dig.
Tors gnista jag kände
och kände hans harm.
Hell, eviga intet
och konstens blixt, som ljungar oss dit!
“Hell!” svare hvar dödelig, stor och fri,
som glad kan le mot det eviga intet.
Jag ler, jag segrande ler och tänker:
Ödet kan skapa en värld,
jag kan förakta den.
202
