Den här sidan har korrekturlästs
Anna Maria Lenngren
Uppå gåln från löfsaln folket hurrar …
ingen glöms af matmor vid kalas.
Ölet strömmar, nyckelharpan surrar:
polskan går vid oafbruten bas.
“Vet ni, vänner,” ropte prästmors svåger,
tog pokaln och drack sin granne till,
“alla kungars pro- och epiloger
mot vår fest jag icke byta vill!”
(1796.)
⁎ ⁎
⁎
⁎
POJKARNE.
Jag minns den ljufva tiden,
jag minns den som i går,
då oskulden och friden
tätt följde mina spår,
då lasten var en häxa
och sorgen snart försvann,
då allt — utom min läxa —
jag lätt och lustigt fann.
Uppå min mun var löjet
och hälsan i min blod,
i själen bodde nöjet,
hvar människa var god.
Hvar pojke, glad och yster,
var strax min hulda bror;
hvar flicka var min syster,
hvar gumma var min mor.
252
