Hoppa till innehållet

Sida:Sverigesnational05stoc.djvu/279

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

Några Ord till min kära Dotter


Nej, slika värf ej stå oss an:
låt aldrig dem din håg förvilla!
Du skall bli gift… Då vill din man
med tacksamhet min lärdom gilla.

Att giftas… ej ett ämne finns
mer rikt att i maximer drifva.
Men, goda Betti, hör och minns
det enda råd jag har att gifva:

Den make, som dig blir beskärd
— märk denna stora hemligheten! —
var huld, om han är huldhet värd,
om ej, så var det i förtreten!

Tag händelser och öden lätt,
mitt barn, så blifva de ej tunga!
Och — mellan oss — är det ett sätt
att än i åldern synas unga.

Min Betti, lifvet flyr så fort,
hvad grym, hvad oersättlig skada,
om, vid det lilla gagn vi gjort,
vi nekat oss att vara glada!

Må stojet och förströelsen
vid andras dom för glädje gälla,
i stilla nöjen sök du den;
det är för oss vi äro sälla.

Gör nöjet bofast i ditt hus,
äg i ditt hjärta samvetsfriden!
Den gör vår uppsyn mild och ljus,
den rår på sorgerna och tiden.


275