Kärleken och Dårskapen
Herr Vulkan, att maka bränder,
stod med eldtången i hand,
svor emellan sina tänder
på herr öfversten ibland.
Bacchus skalkades i yran,
glädtig, vek och känsloöm.
Febus gnolade vid lyran:
“Goda gosse, glaset töm!”
Merkur, sysslolös ej heller,
gaf ut order till supén.
Astrild sög på karameller
och red käpp på kaducén.
Gamla fröken med egiden
höll ett kort och lämpligt tal
öfver pojkar nu för tiden
utan aga och moral.
Men så när jag satt åsido,
att också en annan pilt
sprang på golfvet med Kupido
och for fram än mera vildt.
Det var Dårskapen, en broder
till hans lilla kärlighet,
alstrad utaf samma moder,
men en skurk, som hvar man vet.
Först en lek och så en träta,
mellan pojkar vanlig sed!
Lilla Astrild fick ej äta
karamellerna i fred.
