Öfver Begäret till ett Odödligt Namn
en större glans af dygders namn
än dårars tal och brott åt jorden?
Fördragom, till en segers pris
att hjälten vild och blodig rusar.
Hans drift är ädel, fast ej vis,
hans arm ger skräck, hans mod förtjusar.
Förlåtom den, som styrka fått
till stora dygder, stora brott,
att han ur hopens mörker traktar.
Det är en son af grusets natt,
med minnets drömverk sysselsatt,
som filosofens blick föraktar.
Gån, spriden skräck kring Nevas barm,
gån, flytten konsterna till norden,
med snillets bloss, med segerns arm
upplysen eller sköflen jorden,
förevigen med vapnens dån
ett Ingo eller Maraton,
befästen, hvälfven troners öden!
Europas frihet vacklar än,
förtrampen eller skydden den,
sen krönen er och trotsen döden!
Men när en svag, en vanlig själ
för dessa skuggor, dessa dikter
förlorar lifvets sanna väl,
föraktar lifvets kända plikter,
när dåren under smickrad flärd,
att prisas af en ofödd värld,
ett namn med prål åt minnet ägnar,
som, blott af maktlöst högmod spordt,
blef kanske brottsligt, aldrig stort,
då blygs jag på mitt släktes vägnar.
