Sida:Swedish patent 357481 Mobilradioanläggning.pdf/3

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

med området 12 täckes av en mobiltelefonväxel med fyra basstationer. Antalet basstationer är dock inte i sig begränsat till fyra utan kan variera mellan 1 och upp till det praktiskt lämpliga, exv. 15. Antalet mobiltelefonväxlar kan därvid väljas så att landsomfattande eller flera länder omfattande täckning kan ernås.

Inom mobiltelefonväxelns täckningsområde 12 befintliga ej visade mobila enheter kan komma i kontakt med eller kontaktas av abonnenter i det fasta nätet över ett antal radiokanaler som står till förfogande mellan resp. basstation och ifrågavarande mobila enheter samt via nämnda fasta ledningsförbindelser. Härvid kan systemet vara så utfört att resp. mobila enhet normalt ansluter sig till den basstation som avger en hög fältstyrka. En dylik utväljning kan ske på i och för sig känt sätt genom att sökningen utföres i olika steg med olika känsligheter. Byte av basstation utföres automatiskt i sådana fall där den mobila enheten förflyttar sig från ett basstationsområde till ett annat och förbindelsen samtidigt blir undermålig. Vid den mobila enhetens förflyttning från ett område, exv. 12, till ett intilliggande område, exv. 13, nedkopplas normalt en eventuellt upprättad förbindelse via mobiltelefonväxeln.

Mobiltelefonområdena utgör självständiga enheter och ingen centralutrustning, som är gemensam för en del eller samtliga förekommande områden är således nödvändig. Mobiltelefontjänsten tilldelas ett exklusivt frekvensband med erforderligt antal kanaler, och i telefonnätet är tjänsten tilldelad ett speciellt nummer. De mobila enheterna tilldelas individnummer ur egen nummerserie. Alla samtal utväxlas med full duplex. Basstationerna är utrustade med så många sändare/mottagare som kräves för att nå önskad låg spärrning i systemet. Kanalsökning sker kontinuerligt över bandet och ingen kristallstyrning av kanalfrekvenserna sker på den mobila sidan. Det är vidare tänkbart att låta kanalfrekvenserna vara flytande på bassidan, så att de sändare/mottagare som ej användes för samtal automatiskt letar reda på ett störningsfritt frekvensutrymme, vilket torde medföra ett bättre utnyttjande av frekvensbandet, samtidigt som det ställer mindre krav på utrustningen med avseende på otillåten utstrålning, intermodulation och blockering.

Sökning av mobilabonnent vid riksanrop kan ordnas antingen så att anrop alltid sker över landets samtliga anropssändare, eller så att anrop först göres över det mobiltelefonområde i vilket A-abonnenten befinner sig och därefter, om mobilen ej svarar, över hela landet. Information om anrop sprids till mobiltelefonområdena via en riksanropskanal, exv. i ett datakanalsystem. Riksanropet måste innehålla dels mobilens kod, dels information om varifrån anropet utgått. Då en mobiltelefonväxel mottar ett riksanrop sändes mobilens kod på den lokala