fungerar störningsfritt, repeterar basen mobilens anrop samtidigt som den specifika andra signalen (ledigmarkeringston) för den valda trafikkanalen upphör. Medelst mobilens anropskod kan i mobiltelefonväxeln A-abonnenten kopplas ihop med rätt kanal vid basstationen. Varje gång basstationen mottar mobilens anrop repeteras detta och varje gång mobilen får tillbaka sitt anrop nollställes en tidsvepkrets som är bestämmande för hur länge mobilen skall låsa vid stationen. Detta framgår av fig. 5 där punkterna A' , B', D', F' och G' motsvarar tidpunkter, vid vilka mobilen mottagit sitt eget anrop. Vid punkterna C', E' och H' har mobilen fått tillbaka ett anrop, men på grund av störningar vid överföringen av koden felaktig. En punkt I' motsvarar en tidpunkt då den mobila abonnenten själv avbryter samtalet. Den mobila enheten söker då en anropskanal enligt tidigare beskrivning. Vid punkten K' har ca 1 sek. förflutit sedan mobilen sist mottog en riktig kod. Mobilen lämnar nu automatiskt frekvensen och söker en ny station som är märkt med samma lokala trafikkanalton som den tidigare kanalen. Då mobilen finner en ny ledig trafikkanal anropas basstationen på nytt, varefter den nya kanalen blockeras för andra mobiler och samtalet återuppkopplas i mobiltelefonväxeln där A-abonnenten under tiden väntat. Avbrottet bör i normala fall ej vara längre tid än ca 1 sek.
I fig. 6 visas exempel på hur de vid basstationerna och mobila enheterna utnyttjade koderna kan vara uppbyggda, varvid fig. 6a visar kodens utseende då den når den mobila enheten resp. basstationen, medan fig. 6b.visar hur den inkommande kodsignalen på känt sätt är omvandlad till en fyrkantvåg. Den omformade kodsignalen, jämföres därefter med den i resp. minne i basstationen och den mobila enheten lagrade kodsignalen enligt fig. 6c, varvid av figurerna framgår att den omformade signalen exv. pga störningar i överföringen ej exakt stämmer överens med den lagrade signalen. Jämförelsen sker i ej visade första jämförande kretsar och andra jämförande kretsar i den mobila enheten resp. basstationen medelst en jämförelsesignal enligt 6d som föroxsakar avkänning av de jämförda signalerna under endast ett förutbestämt intervall, så att verkningarna från nämnda störningar elimineras. Blir jämförelsen för hela koden acceptabel avger nämnda kretsar en rättpuls som initierar den mobila enheten eller basstationen att sända resp. repetera en ny kodsignal enligt det ovan angivna mönstret.
För att undvika att de jämförda kretsarna accepterar en felaktig kodsignal genom att den istället avkänner exv. slutet på en till en annan mobil enhet hörande kod enligt fig. 6e är kodernas uppbyggnad sådan att den första pulsen har längre bittid än övriga bitpulser som därvid lämpligen kan tilldelas inbördes samma bittider.
Jämförelse mellan till mobilen inkommande anrop och i mobilen lagrad kod sker på motsvarande sätt som ovan i anropskanalen.
