är itudelad och delarne isolerade från hvarandra, fig. 14. Den ena af dessa axeldelar är i sin ordning isolerad från cylindern. Fig. 3 visar denna transmitter med objektivet, en del af kameran och en del af cylindern borttagna. Selenskifvan måste vara lika stor som den bild, som skall öfverföras och är således mycket större än hos föregående transmitter. I öfrigt är den inrättad på samma sätt. Strömmen går från batteriet p in i ena delen af axeln (fig. 14), derifrån till metallplattan, på hvilken selen är öfverdraget, vidare från plattan till selenskifvan och från denna till andra axeldelen samt derpå till mottagningsapparaten och genomgår denna, återgår derefter till batteriet p antingen genom jorden eller särskild ledning.
Receptorerna, fig. 2, 4, 7–13, äro af olika konstruktioner, beroende på huru bilden önskas upptecknad.
I fig. 2, 7 och 8 består denna receptor af en omkring en fast axel c1 roterande cylinder b1, hvilken meddelas en med transmittern likartad rörelse och skrufvas fram såsom denna genom en på den gängade delen d1, af den fasta axeln e1 hvilande fjäder f1 försedd med ett metallstycke g1, hvilkets gängstigning är lika med skrufvens. Under cylindern b1 och delvis nedsänkt i ett kärl r fyldt med en metall-saltlösning befinner sig en med filt eller dylikt beklädd cylinder eller vals s, hvilken medföljer cylinderns b1 rörelse och fuktar det på densamma b1 upplindade materialet med metallsaltlösning. Strömmen, som kommer från transmittern, passerar en fjäder t och går från denna genom kontaktpunkten genom det med metallsaltlösningen inpregnerade materialet utfällande metallen på cylindern b1 och från denna tillbaka till batteriet p på afsändningsstationen antingen genom jorden eller genom särskild ledning. Den genom metallfällningen alstrade bilden blifver negativ.
Den i fig. 9 aftecknade receptorn alstrar deremot en positiv bild och består af alldeles samma delar som den föregående med tillägg af en mikrofonartad kontakt n och n1. Strömmen kommer till denna receptor från afsändningsstationen och passerar rundt en elektromagnet v och återgår. Elektromagneten attraherar ett ankare v1 olika beroende på strömvariationerna från afsändningsstationen u1, som antingen är kol eller platina, står genom fjädern u2 med föreningslänken u3 i förbindelse med ankaret och kommer alltså fjädern u2 att deltaga i ankarets rörelser. Från ett lokalbatteri p1 tages strömmen in i fjädern u2 och går genom kontakten u och u1, vidare genom kontaktfjädern t in i det med metallsaltlösningen impregnerade materialet, utfällande metallen, på cylindern b1 och åter till batteriet p1.
Den i fig. 4, 10 och 11 afbildade receptorn består af en cylinder b1 liksom i förut beskrifna receptorer och rörelsen af densamma sker på samma sätt. Skilnaden är den att här ingen metallsaltlösning sönderdelas utan teckningen af bilden sker genom en penna x, bestående af blyerts eller dylikt. Strömmen kommer från afsändningsstationen, passerar rundt en elektromagnet v och återgår. Elektromagneten v påverkar ett ankare v1, fäst på en fjäder v2, och på samma fjäder sitter pennan x. Fjädern v2 och elektromagneten v sitta fästa på bygeln v3, hvilken genom en led v4, är genom skrufven v5 ställbar, så att pennans rätta läge till cylindern b1 ernås. På grund af elektromagnetens v inverkan på ankaret v1 blifver pennans x läge ändradt och en bild uppkommer deraf ritad direkt på papper eller dylikt. Bilden blifver positiv, men kan en negativ bild erhållas, om elektromagneten v förlägges på motsatta sidan om fjädern v2.
Den i fig. 12 aftecknade receptorn består liksom vid alla föregående receptorer af en cylinder b1 och densammas rörelse sker på samma sätt som dessas. Uppritaren består här af ett koniskt kärl y som slutar i en kapillär spets, hvilken hvilar mot cylinderns b1 yta. Strömmen från afsändningsstationen passerar rundt en elektromagnet v och återgår. Elektromagneten v verkar på ett ankare v1, hvilket är fäst på en fjäder v2 och i nämda fjäder sitter kärlet y. Genom ställskrufven v3 kan kärlet y inställas på cylindern. Bilden åstadkommes genom elektromagnetens v inverkan på ankaret v1, derigenom att fjädern v2 mer eller mindre upplyftes och den vätska, hvarmed kärlet y är fyldt, utflyter på papperet, hvarmed cylindern b1 är beklädd. Denna receptor är egentligen afsedd för uppteckning af originalskrift, skisser eller dylikt och i allmänhet skarpt markerade bilder. Den uppkommande bilden blir positiv, men kan en negativ bild erhållas, om elektromagneten v förlägges på motsatta sidan om fjädern v2.
Den i fig. 13 aftecknade receptorn består äfven den af en cylinder b1, som är lika och sättes äfven på samma sätt i rörelse liksom de förut beskrifna. Cylindern b1 är dock här beklädd med metall, vaxliknande material eller dylikt b2. Strömmen från afsändningsstationen passerar genom en elektromagnet v och återgår. Elektromagneten v inverkar på ett ankare v1 fäst på fjädern v2, på hvilken sistnämda ett skärverktyg z är placeradt. Fjädern v2 är fäst vid bygeln v3, hvilken genom en led v4 är genom skrufven v3 ställbar. Genom elektromagnetens v inverkan på ankaret v4 sättes fjädern i olika lägen och följden blir att skärverktyget z gör mer eller mindre djupa intryck i materialet. Den på cylindern b1 sålunda upptecknade bilden blifver negativ. Om densamma är utförd i vaxliknande material och man vill förstärka densamma, nedsättes cylindern b2 med den fördjupade bilden i ett galvaniskt bad, sedan ytan glorts ledande, och öfverdrages med metall. Den på så sätt öfverdragna bilden kan användas som kliché. I stället för en cylinder b2 kan användas ett
