jag mäst måste umgås, jag kan intet tåla at blifwa sedd öfwer axlen, eller at icke hållas för jämgod med dem, som intet ha mer än jag, sielfwe förtient det heders stånd, de förhäfwa sig öfwer, kom ihog Er egen Moster, Styf-moster, menar jag, Baron Stadig, Fröken Sisla Storlåt, huru ställer hon sig mot Er half-Syster där, det war länge, kan tro, innan hon wålade sig at se henne, omsider lät hon beweka sig dertil, och kanskie, at, när de woro ensamna, hon war så familier at kalla henne Cousine, men kom någon främmande in, så hette hon mycket kallsinnigt, min Fröken.
Alt detta är sant min hiertans du, men kom deremot ihog din Gu-mor, den fromma Grefwinnan Hurtig, har du någonsin sedt henne giöra någon slik oförståndig skilnad? har hon intet, fast du är henne på intet sätt skyld, dock altid kallat dig i aldrastörsta Sällskapen, snart Gu-doter, snart Syster, och mig har hon altid hedrat med det namnet ehwem som ock warit närwarande.
Men hwad heder har hon ock icke deraf, min hiertans Fiken? den goda Grefwinnan är icke en hårs mån mindre derföre wyrdad och älskad, ja alla så godt som fiker efter at utaf alt hierta gifwa henne den Respect som hon sielf tyckes willja undwika.
Om jag lefwer i hundrade år, skall jag aldrig glömma den sista gången när jag nu wid min upresa besökte den makalösa Frun. Jag fan henne gåendes med sine Barn uti ett långt Galerie, hwilckets ena sida war beprydt med des Framledne Herres, Grefwe Christopher Adels, och den andra med hennes egna Förfäders Conterfay, hon nämde dem alla,
