Sida:Swenska Sprätthöken-1740.djvu/103

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer

berättandes hwad höga Embeten de beklädt, som de förnämste tienster, som de giordt deras Fädernesland, men sade derjemte til de små hiertungarne, Er förmån kiära barn, at hafwa utaf så dråplige män Er härkomst, är sannerligen stor, men som I sielfwe intet det aldraminsta dertil bidragit, så böra I ingalunda deröfwer förhäfwas eller förackta andra, följen I Era Förfäders berömmeliga exempel, så böra deras förtienster öka Era, men giören I annorledes så wanhedren I dem, och de ännu mera Er.

BARON STADIG.

Det är intet utan at ju en eller annan af wårt gambla Fruentimber äro så inbilska i detta målet, at de snart sagt intet tänka eller tala om annat, än detta lappriet, ja jag fruchtar at de söka äfwen at planta denna högfärden i deras barn, för än de lära dem något annat gådt, jag will äfwen ej neka det jag tror min gamla Moster Sisla heller skola se mig gift med ett gammalt Slächt-Register, och ett wähl målat ätte-trä, än med Er min skiöna Fru, men så kan Grefwinnan Hurtigs exempel, dock öfwertyga Er at ibland de äldre Familier finnes, ja jag tör säija, til störste delen raisonable fruentimber, de lära altid fägna sig af Ert umgiänge, min wackra Fru, samt hedra Er, som min hustru, men ändå mäst för Er egen merite, de andre om sådane skulle finnas förtiena intet Er bekantskap, ja intet en gång at nämnas, men min skiönaste Fru Lotta, desse äro alt för alfwarsamme discourser för en pickhogad älskare, som wäntar af Er wackra mun sin dom, gif honom nu antingen lif eller död.

FRU LOTTA.

Lät mig wäl höra Parterne, Baron Stadig, och wäl