Åh du inbundne skalck du, kom wäss, at du hade detta redan i din lilla hierna, när du så kallsinnigt i jånses begiärte tid at betäncka dig.
Det är lika mycket Fiken, saken är giord, och nu skall du fritt få kalla mig Swägerska om du will.
Min kiäraste Fru, döm af mitt stilla tigande om min erkiänttzlas storlek, små wälgiärningar finner man ord at tacka före, men så stor, som den är, hwilcken I nu wisat mig, och det ändå just sedan I lemnat mig emellan hopp och frucktan, öfwergår alla tacksamhets teckn, som med ord kunna wisas.
(Tager ett rep utur böxsäcken, springer til Grefwe Hurtig och wisar honom det samma.)
Monsieur, Monsieur voicy, en säker läkedom för korgen och miältsiukan, probatum est.
Gå din wäg din narr, eller jag lärer skiutza dig hädan, så det skall hwissla efter.
Mycken tack, nådige Grefwe, jag res fuller utan skiutz, jag kiänner alt för wäl Ers Nådes håll-hästar, de slå så gärna, så går det, obuden tienst blir altid försmådd. Men hwad skall jag giöra med detta härliga elixiret, som likwäl gifwit så många en så rolig sömn, at de aldrig waknat. Hör min skiöna Jungfru Sara, I hade liten wänskap för mig den tiden jag war Fransos i werlden, I mins wäl Monsir Champagne, I talte då om bröllop, nu min Ängel
