tilbiuder jag Er detta skiöna giftermåls bandet, om I will sättja halsen däri först, och låta mig snöra til, jag will straxt komma efter, och då sku wi wara samman bundna kan tro, åh så sammanbundna.
Jag tackar dig din stygger, behåld dit repstycke för dig sielf, och sådane lättfärdige bedragare som du är, du har wäl förtient det ock mer.
Ja det skall bli så, Cousin Stadig, war det ett wänskapsstycke, at på så listigt sätt practicera ifrån mig ett Fruentimber, som I wiste at jag älskade, och om hwilckens godhet för mig, jag hade giordt Er förtroende.
Grefwe Hurtig, jag lemnar Herr Ammiralen och hans skiöna doter Fru Lotta, at wittna om jag, fast än jag war Er Rival, dock i denne saken mig annorledes upfördt, än som Er wän.
Det är wäl, det är wäl, jo Grefwe, Baron Stadig har i anseende til Er gifwit sådant prof af wänskap, som jag tror wara ohördt, han har sökt, med trägna böner, knäfallande, och jag wet intet hwad mer, förekomma den förtret som Er händt, ja jag har intet hört honom på något sätt yppa sin kiärlek för min Doter, för än hon bedyrade sig wara obewekelig at mer hafwa någon god tancka för Er.
Wet Grefwe Hurtig, han war så enwis så enwis, och så enträgen, at plåga mig med förböner för Er, at jag hade snart sagt börjat hata honom så mycket som jag tilstår at jag nu älskar honom.
