flycktigt och fåfängt det härtils warit, ingen ting högre åstundar, än at få ewigt fästa sig under hennes lydno.
Min Syster, Er tilkommer at här på swara, I wet at mitt Förmyndareskap, som Er Far mig anförtrodt, aldrig behöft sträcka sig längre, än at med nöije befalla hwad I Er föresatt, jag hoppas jag lärer ock nu hafwa tilfälle at giöra det samma, i anseende til det benägna swar, som jag will förmoda at I gifwer wår Cousin.
Åh Bror, stackars Grefwe, han ser då så barmhertig ut, hwem kan neka honom något, men är alt hwad I nu sagt, Grefwe, rätt Ert alfware?
Ja, och utaf alt mitt hierta min Ängel.
Det är mig kiärt, men töfwa, Grefwe, at gifwa mig desse kiärlige ökenamnen, til des jag får lof at kalla Er så igen, men swara mig nu uprichtigt på en fråga, gifwer I Eder på nåde och onåde, eller will I capitulera; swara rent ut Grefwe?
Du kan intet låta bli at wara galen, din yrhätta.
Hwilket behagar min skiöna Öfwerwinnarinna?
Inga ökenamn säger jag, Grefwe, I skall få Capitulera, men får icke jag sättja up puncterne?
Mycket gierna.
Så hör nu wäl på och säg til hwilken I samtycker eller ei.
