hädanefter wara Swänskt, upricktigt Swänskt, mitt Fäderneslands frihet, upkomst och förswar skola förnämligast hädanefter sysselsätta de tanckar som härtils warit så pickhågade på allahanda fåfängia.
Det är wäl, det är wäl, nu kiänner jag Er igen, Grefwe Hurtig, nu framlyser den gamla Swenska manligheten uti Er, med ett ord, nu kiänner jag igen i Er Person Era mycket berömda För-Fäder, sådan war deras gång, sådant deras tal, ja nu är I rätteligen och i sanning Grefwe Hurtig.
Hwart will alt detta taga wägen, han har icke sagt det aldraringaste til mig hela denna tiden, nog har han gifwit Fru Lotta goda ord, få se om, sedan han finner sig hafwa förlorat henne, gamla kiärleken icke upwaknar, det må han ock giöra för Fiken, säger jag.
Cousin Stadig, jag fägnar mig öfwer din lycka, jag war henne intet wärd, och hon hade intet kunnat träffa en redligare man, eller bättre wän än du är, men om du blifwit lycklig, så neka intet til at äfwen giöra din wän så, det står i ditt wåld Stadig.
Huru då, kiära Grefwe? står det i mitt wåld, så är I lycklig redan, denne hiertungen undantagandes, är intet i werlden, som jag antingen kan, eller will neka Er.
I ären bägge hwarannan wärde, Cousin, men hwad säger I om Er wackra Syster här, jag adresserar mig intet til Er, som hennes Bror, eller Förmyndare, man som til en Förebedjare, förmå henne at emottaga ett hierta som, ehuru
