Sida:Swenska Sprätthöken-1740.djvu/120

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer

Ert ärende jag måste och derjemte säija Er Juncker, at det sedermera händt sig, at min Doter samtyckt at gifta sig med denna Herren, och giör det mig således ondt, at I denna gången tagit fåfäng möda.

JUNK. TORBIÖRN. (Til Sara.)

Så är I intet Fru Lotta Amralens Doter, hör min wän?

SARA.

Nej Juncker.

JUNK. TORBIÖRN.

Hwarföre skall I säija så då?

SARA.

Jag tänckte intet bedra Er Juncker, utan giorde, hwad min Fru mig befalte.

JUNK. TORBIÖRN.

Hwad är Ert rätta namn, säg mig det, om I eljest kan säga något sant ord.

SARA.

Jag heter Sara, Juncker.

JUNK. TORBIÖRN.

Är ni Adel min wän?

FRU LOTTA.

Ja men är hon så Juncker, hennes Familia heter Lotand, hennes Far war en gammal redlig Officerare, som dog i största fattigdom några år sedan han kom utur fångenskapet, hennes Mor fölgde tätt deruppå; Min Mor tog henne til sig då hon war bara barnet, utan at låta henne weta hwem hon war, och har upfödt henne snart sagt som sitt egit barn, sedan har hon warit hos mig på samma fot.

JUNK. TORBIÖRN.

Er tienare Jungfru Sara Lotand.