Du hade fuller haft tid at kalla mig Fröken likwäl, sedan du hör at jag är Adel.
Hör hwad jag säger Er nu, ni är fuller intet så rik, som Er Fru, det kan wara lika mycket, jag är rik nog för både mig och Er, men I är åtminstone så wacker, skam å säijandes, säi nu rent ut will ni ha Juncker Torbiörn Ränterik til Man och Herre, eller intet, sådant tilbud tör intet ofta giöras Er mins det.
Jag har fuller aldrig ämnat at gifta mig.
Monsir Champagn kan witna det, min san.
Men likwäl will jag intet utslå en så wacker Herres tilbud.
Så tag mig i hand Jungfru Sara Lotand och ifrån den dagen är du en af mig utkorad Fru til Stollebo och til all min egendom. (Stiger fram och kysser henne.) Jag war intet för hastig nu hoppas jag.
(Niger.)
Åh nei kiära Juncker. (För sig sielf.) Fy huru han lucktar af Tobak, men man får intet si en gifwen häst i munnen, har jag hört. (Alla.) Wi önska Er lycka Juncker Torbjôrn, mycken lycka Jungfru Sara Lotand.
Kiära Juncker, nog har ni fått hustru nu, kan tro, men ni måste och täncka på Er Truls stackare, som nu har i Fyrtie år måst ligga allena, och är ändå så förfaselig mörckrädder.
Jag glömmer dig intet Truls, jag har länge ämnat dig Ingri där hemma, til hustru.
