Hwad wil det säija, wi non, jag tror du är rätt så mycket Fransos som jag.
Ja jag tror så med, Herr Baron, kiänner I intet Lars Lustig?
Lät mig se, jo min san jag ser det är du sielf, min ärliga Lasse, men hwem i Raggens namn skulle hafwa kiänt igen dig, som du nu ser ut?
Kiänt igen mig? Ni skall weta, Herr Baron, at sedan min Grefwe tilpyntade mig på det sättet som Ni ser, jag hade nog giöra, i fulla åtta dagar, innan ja kunde förnya bekantskapen med min narrachtiga, jag will säija behageliga, Person.
Men säi mig, huru har du, som fast du altid warit en rolig gåsse, dock städze wisat dig beskiedelig, kommit at bära denne främmande narre-drächten? Om jag mins rätt, så bar du min Cousins liberie, När jag war i Paris.
Jag fruchtar kiära, Herr Baron, at jag mera bär Er Cousins liberie nu, än då; Men at kort förtälja Er alt: när min Grefwe skulle resa från Paris, så måste jag kan tro avancera från Laquai til Cammartienare, derpå befalte han mig at linda up det lilla håret jag hade på sätt som I ser, at bara öronen sitta ute, bak til lät han hänga detta långa repstycke om wecklat med swart band och en liten hårtåfs i ändan, han lät tränga på mig ett par
