böxor, som sittja så tätt åt, at jag hwar tima och stund nödgas at lappa dem derest de spruckit i sömmarne, sedan måste jag hafwa desse hwita strumporne, som för mig, hwilken han hwar dag sänder som en skiussmärr kring gatorne det må wara rent eller orent, hafwa snart blifwit så isprängde som de äro; ja kiära Baron si håcka tåfla han låtit giöra mig, sedan desse wangs-sölljorne han gifwit mig til skospännen, si denne mångfärgade råcken som han hängt uppå mig med ett helt Lisspund häst-tagel uti at giöra mig en fullkomlig styfkiortel. Alt detta tillika med denna långa wärjan jemte min lilla wackra hatt som han böd mig bära på ett öra, swor han med alla Fransyska Eder som han lärt, hwilcka min san äro intet få, at det giorde mig til en öfwermåttan wäl ajusterad modisk valet de chambre, men i mitt tycke har det giordt mig rent ut nästan til en så stor Narr som min - - -
Sachta Lasse, mins at din Grefwe är min Cousin.
Jag wet at han är Er nära Slächt Herr Baron; men hwarföre slächtas han då intet på Er i förstånd och beskiedlighet?
Åh! din tienare Lasse. Men kiära säj mig, hwad för Folck umgicks min Cousin med i Paris? du west at min Styf-Fars hastiga död twingade mig at straxt resa hem åt, så at jag intet fick hafwa några stora bekantskaper med Folcket där, ej må jag tro at alla Fransoser äro så wispute, som din Grefwe?
Herr Baron, jag will säga Er rätt huru det
