Säg mig först hwad war det min Cousin hwiskade dig i öronen?
Jo, han sade sig skola gå litet på Tourongs Caffé-hus, och bad mig emedlertid, och om en liten stund, anmäla honom och Er hos Fru Lotta, samt at sedan komma och säga honom til, då han straxt wille skynda sig hem, til at introducera Er hos sin skiöna kiärsta. Ha, ha - - -
Men hwarföre ler du Lasse?
Jag wet min san intet om jag skall gråta eller le, at se min Herre bära sig så rasande tokut åt, han wet I är hans rival, Herre, han wet, åtminstone borde han weta qwinfolckens medfödda ostadighet, och likwäl är han så förblindad af sin inbillade angenämhet och artighet, at han tror sig säkert kunna wåga til at sielf giöra Er bekant med sin kiärsta. Stackars Grefwe, intet hade du just behöft at resa til Paris at förskaffa dig så mycken dumhet.
Du kan fuller intet ha så orätt i hwad du säger Lasse; men det står der hän huru det lärer lyckas för mig, som ej har lärt din Grefwes angenäma maner, som han kallar dem, emedlertid skall jag giöra mitt bästa, och nyttjar giärna detta tilfälle at blifwa introducerad af min Rival, på det Fru Lotta äfwen deraf må döma om hans förmätna säkerhet om sin lycka, ehuruwähl jag ändå igenom min half-Syster, som uppå landet giordt både bekantskap och wänskap med denne hiertungen, och som nu
