Grefwen och will förföra min Fru, kan tro, och denne Fransyske näspärlan will rent af wåld taga Sara; Jag kunde gråta af förtret at se henne så lätter på tygelen, och ändå emot en förbannader utbölinge, jag har likwäl så träget friat efter henne, gifwit henne månge wackra skiäncker, lupit hennes ärender som en hund, och upwachtat henne mera än min egen Fru. Litet förän Frun reste från landet tog hon emot en Gull-ring af mig, som kåstade twå goda plåtar; då kan tro, hette jag min kiära Hans, då klappa hon mig på kindbenet, ja min san hon lät mig en gång kyssa sin hand, med lofwen at så snart Frun kom tilbakars på landet, skulle wi ha bröllop; men nu sedan denne bängeln börjat löpa bess efter henne, skall I weta, hon sätter näsan i wädret, hon will knapt mer kiänna sin kiära Hans, och mina ähre titlar bestå nu, uti din lymmel och du Sloker, ja hon kallar mig som oftast Canaille, hwad det är, må hin weta, utan twifwel har hon lärdt det af dig du - - -
Hwad säger den coquin?
Huru skall jag weta hwad den Kocken säger eller den andra, du diefwuls Fransos du, här är ingen kock i huset; min Fru hade för tu år sedan en, de sa han war just en sådan Fransos som du, men den ödde så mycket smör, och giorde så mycket larm i huset, at Hennes Nåde aldrig wille hafwa någon Kåck mer; men om du will giöra bekantskap med wår Kokerska, å hon skall du tro är en hiertans wacker Flicka, Sara spisar intet emot henne, will du så skall jag ropa henne ut til dig, hon lärer så gastkramma din magra benrangel för dig, at bå Sol och Måne skola skina igenom dig din - - -
