Hör Hans ser du intet här en wiss Sak som hänger wid min sida: vertebleu, je t’assomerai Canaille.
Så där kiänner jag igen heders namnet Sara plägar gifwa mig, hade du intet det slags swärd at hota mig med, och jag man litet mer courage än jag har, jag skulle lära dig en sådan dantz, at du aldrig dantzat maken i Frankriket din - - -
Hwad muttrar du? - - -
Åh kiära Munsier jag hölt på fundera med mig sielf.
Femte Inträdet.
(Inkommer Sara til dem.
Hwad är för buller här, nog hörs din röst Hans, när något ondt är på färde, och altid måste du wara i krakel, det blir aldrig godt, förr än min Fru kiör dig utur huset. Åh Munser jag ber Er om förlåtelse, jag såg Er intet, jag må ei tro at denna wetwillingen har giordt sig onyttig.
Mamoselle Sara votre trèshumble Serviteur.
(Stiger fram och kysser henne.
Trå wali mej, kyste han henne icke på bara munnen; Åh dit oförskiämde Creatur!
