Sida:Swenska Sprätthöken-1740.djvu/21

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
SARA.

Huru manerligt desse utrikes Herrar weta at ställa sig, huru länge skulle icke wåra glopar hafwa bugat och krusat, innan de tordz kyssa en, en flicka måste snart sagt räcka ut truten för än de weta så mycket. Men Munser huru kommer jag nu at hafwa den äran at få se Er?

CHAMPAGNE.

Det är fuller sant, Mon Ange, at min Grefwe sändt mig at begiära låf til få upwachta Er Fru, hans ärende wet I at jag måste uträtta, men förnämsta orsaken til min hitkomst, är likwäl at se Er min hiertunge, til at säija Er at Era ögon hafwa satt mitt hierta i brand som en tiärtunna, ma foi, och at jag ei kan wara tilfreds för än I älskar mig så mycket som jag älskar Er.

SARA.

Jag har redan sagt Er Munser, at I har aldeles wunnit mitt hierta, och ämnar jag be min Fru at när hennes bröllop står med Er Grefwe, wårt må följa straxt derpå, hwad tycker Er der om?

CHAMPAGNE.

Sachta Madam sa bon åt märren, pour le badinage bon pour le mariage non; men min wackra Mamoselle, behagar hon intet bringa mitt ärende til sin Fru, och skaffa mig swar om men Grefwe, tillika med en annan wacker Cavallier, nu kan få giöra hos henne sin upwachtning.

SARA.

Min Fru är litet utfaren, men lärer innom en tima komma hem igen, då I wäl wet, Munser, at Er