ingen fyrck, skulle skatta sig lyckelige at taga henne i bara paitan, som man plägar säija, och alt detta måste hon wara så enfaldig och tro; som för exempel, hwad nu mig angår, min Fiken, så kan min, som alla andras ungdom, kanskie något leka folck i ögonen, min spegel säjer mig ock, at jag ei är just af de aldrafulaste, men tror du at jag derföre bör wara så fåfäng, och från wettet at inbilla mig, det Lotta Enterfelt är den som de fria efter, nej min wän, Öfwerste Rikmans Penningar hafwa satt deras hiertan i brand, dem fikas de efter, dem sucka och ängslas de före, dem skrifwa de kiärleks-bref til, dem giöra de Serenader före, och huru gierna skulle de see, om de allenast med dem finge gå i brud-stohl, ja äfwen i brud-säng, den täcka den skiöna Lotta Enterfelt, som de nu kalla mig, måtte då få ligga hwar hon wille, ja obrydder continuera i sitt Enkie-stånd til sina död-dagar.
Men min Bror - - - -
Du will säga at din Bror har helt andra tankar; Jag will fördenskull, min Fiken, tro honom wara den rara Fogel Phænix, hwaraf de säga aldrig skall wara mer än en enda tillika til i hela werlden, men säg mig min Flicka, will han likwäl icke blifwa min man, will han icke hafwa wäldet öfwer mig, med ett ord, will han intet jag skall erkiänna honom i sielfwa wärcket för min Herre och husbonde, sedan wi blifwit gifta, blott och allenast för det at han kallat sig min träl så länge han friade? Min hiertans Fiken, du må förgylla saken huru du will, så blifwer dock detta Summan på alt: Jag wet hwad det
