partiet i hela Swerige, få se om icke den spiken drog.
(De gå fram til Fruentimbret, Gref Hurtig bugar sig först för Fröken Gladlynt och står sedan helt stilla och kastar då och då ögonen åt henne, hon niger deremot mycket kallsint.)
Se huru twehugse han nu står hwem han skall bewärdiga med sin kiärlek, antingen Fru Lotta eller min Syster? à la mode de Paris, min san.
Hwad felas honom? Grefwe Grefwe - - - -
Åh min skiönaste Fru, fägnaden at se Er betog mig så - så - - - (Kastar emedlertid oförmärkt ögonen til Fröken Stadig.) Men à propos, jag skall säija Er en lustig passage, tänk min Gunstiga Fru, jag hafwer nu den ähran at här præsentera i denna helt och hållit Swenska Cavallieren, tillika min Cousin och min Rival, han har haft det nöijet at se Er en gång i en visite, säger han, I har segrat öfwer honom, utan at I det wet, han har, stackars gåsse, länge sökt tilfälle, at få berätta. Er sådant, och jag är så charitable, at nu förskaffa honom det samma.
Min san, Grefwe - - -
Han ser enfaldig och blyg ut, men de säija, at i stillaste wattn gå tiockaste fiskarne, han är med alt det mycket farlig, mycket farlig, han har, på min ära hotat at willja sticka ut mig hos Er. Tänck, min Fru, är jag icke uti stor fara: Ha ha - - -
Alt skiämt är intet anständigt, Grefwe, wet at Ert går nu för långt.
