ärligare har aldrig trädt på denna gröna jord, ja säger iag mins när han kom hem från sina resor, lät mig si, ja ja, det kan fuller wara några och Förtie år sedan det, han förde ett wäl upstädat förstånd, och en sund och i alla ridderliga öfningar tilöfwad kropp, samt en makalös höflighet hem med sig, men inga nya moder, flychtiga och wisputa åthäfwor, narrachtiga Discourser och intet ett Frächt upförande, det wore skada min wän, om ej Er Grefwe fölgde sin Farbrors exempel, heller huru hwa säger I?
Wet I Herre, det står intet fattigt folck an at döma om Fogde karar, men som jag hör af andra, så skall min Grefwe mycket berömmas. Liuger du intet Lasse?
Det är wäl, det är wäl, han har mycket godt at brås på, skammen blir honom så mycket större, om han upför sig annars, än at Folck ha orsak at berömma honom.
Men min kiära Herre, tag intet illa up at jag frågar om I har något mer at befalla, jag står här som på nålar, efter jag måste gifwa min Grefwe swar om ett ährende, som han sändt mig på.
I giör berömligt, min wän, at I lyder Er Grefwes befallning, det är wäl, det är wäl; men om I ei har alt för brått om, skulle jag giärna willa fråga Er, om intet Öfwerste-Enkia, Fru Lotta Enterfelt bor här på gatan, och hwarest hon Logerar?
