Det är wäl, det är wäl, du ser då så skalckachtig ut, Fiken lilla, tänck huru lik du är din Far, Gladlynt hette han, och gladlynt war han så länge han lefde, han war min trogna wän, wi hade ett lika öde här i werlden, wåra Föräldrar brackte sig up med ähra, förstånd och mandom, til Adelståndet, han och jag hafwa tient oss up ifrån det aldraringaste, han til General Major af Cavalleriet, och jag til Ammiral. Wi hafwa bägge warit lyckelige i wåra giften, begge lyckelige i wåra barn, och begge så lyckelige at lemna dem i gådt tilstånd efter oss, han fick wäl intet lefwa så länge som jag, men när han dog, så dog ock en så ärlig och redlig Patriot, en så brave Officerare, en så god och uprichtig wän, samt en så lustig och angenäm sällskaps Bror, som någon i hela Swerige, ta’n hwar man will.
Min Fars endaste Doter, tackar Er mycket, Gu-Far, för det I talar så wäl om honom.
Det är wäl, det är wäl, jag mins jag war på hans bröllop med Er Mor, Gu-Doter, som då war Gouverneur Baron Stadigs änka, där war fnysande och snorckande skall I weta, fast i miugg. Några af brudens Slächt tyckte giftermålet olikt, Gladlynt förstod saken orätt, han satte näsan rätt så högt i wädret som de, kallsinnigheten emellan honom och dem, warade i några år, men när de sågo huru han på alt sätt giorde Er Mor lycklig, hwad noga omsorg han tog om sin Styf-Sons upfostring och egendom, och huru han i alla måtto älskade honom som sitt egit Barn, då wart alt wäl igen, Er
