goda Mor lefde intet så många år, som hennes fromhet och dygdiga lefwerne, hade warit nödigt til ett exempel för andra här i werlden, och hennes död war orsaken at min goda Bror och wän, Er Far, utaf sorg snart fölgde efter.
Men min Gu-Far, har intet Fru Lotta orsak at wara swartsiuk, I talar så mycket med mig, och intet med henne. (Til Fru Lotta.) Tänck om Grefwe Hurtig, giorde så min Lotta lilla!
Tig din Fiolla. (Til Ammiralen.) Ja min Far, Fiken tyckes ha rätt, jag har min san ordsak at wara litet misslynt.
Det är wäl, det är wäl, jag är gammal, Flickor, och har sedt samt öfwerlefwat mycket här i werlden, derföre berättar jag ock gierna hwad i förra tider sig tildragit, jag har giordt det til at roa Er bägge.
Men hwad är det för en friare som min Far har sändt sin Doter neder ifrån landet?
Hwem, Juncker Torbiörn? hans Fader hette som han, Torbiörn, jag wet intet hwad tienst han hade där ute i Polen, wid Commissariatet, men det wet jag at han brackte en otrolig Summa penningar med sig dädan, med desse, och dem han sedan fick igenom hwad del han hade i Caperierne i Giötheborg, kiöpte han sig ett af de största Godzen i Riket, som denna hans Son nu besitter, och som han hade hördt at samma Godz i gamla
