Sida:Swenska Sprätthöken-1740.djvu/69

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer

tyckte, at ni nicka til den ena efter den andra af oss.

JUNK. TORBIÖRN.

Den här lymmelen Trulls, han wille änteligen jag skulle gå in i denna stugan, och sa, at de dricka te här, jag har nu setat här halfwa timan snart sagt och bugat, men ingen af Er go Herrar har wålat Er at dricka mej te, ja är likwäl så god som någon af Er, ska ni weta, och will ingen af Er dricka te mej, så kan ja wäl dricka för mej sielf.

BARON STADIG. (Til de andra.)

Han lär inte ha alla skrufwar fasta märcker jag, han har hört at man dricker Thée här, och det har han förstådt, som skulle man dricka honom til, lät oss giöra så alla på en gång. (Til Juncker Torbiörn.) Juncker, jag har den ähran at dricka Er te. (Så giöra ock alle de andre, och buga sig för honom.

JUNK. TORBIÖRN.
(Bugar sig igen för den ena efter den andra.)

Jag kan intet giöra mer än en beskied i sänder, go Herrar, men gie ni mej tid, så ska jag swara hwar och en i sin ordning; Jag har ännu aldrig spottat i kannan wet ni. Hör gåsse gie Juncker en kopp med.

BERTIL.

Ja Herre. (Sätter en kopp Caffé för Juncker.)

JUNK. TORBIÖRN.

Hör Poike west du hwa, Ja är intet wan at dricka ur fingerborar, i min bygd dricka wi utur röda skålar kan tro. Men jag ser manerer här uppe i landet är at dricka utur spräckluta, det skall fuller wara förnämare det utan twifwel, så ge mej hit en skål som håller ett halfstop, och äfwen det är litet nog för Juncker Torbiörn.