Sida:Swenska Sprätthöken-1740.djvu/68

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer

jo älska mig så mycket, som jag fruchtar at jag redan finner hos mig böijelse at älska dig. Men jag skulle bygga Slått i wädret nu, och det skulle blåsa bort, Pytt, hwad då igen, jo trå den Fiken, som derföre skulle sörja sig ihiäl, säger jag, och däri skall jag wara Far lik, hoppas jag, så länge jag lefwer; En ung och wacker Flicka, som Gu-Far min kallade mig rättnunas, och rik på kiöpet, sans vanité, måste wara en förbannad toka, om hon intet kan wällja sig en man, just som hon will ha’n.






IV. ACTEN,

Första Inträdet.

BARON STADIG, Junker TORBIÖRN, BERTIL.

BARON STADIG. (Sachta til de andra.)

Hwad kan denne underliga Sällen mena med sitt bu gande; Jag will frågan. (Til Juncker Torbiörn.) Will ni, min Herre, tala med någon af oss?

JUNK. TORBIÖRN.

Ja är ingen Herre, å inte will jag warat, mitt namn är Juncker Torbiörn Ränterik, och jag har Sextusende daler Silfwermynts bonde Räntor, å det är mitt Herrskap, om ni will wetat.

BARON STADIG.

Så mycket bättre för Er, Juncker, ni lär likwäl intet ta illa up, hoppas jag, at jag frågar, om ni har något otalt med någondera af wårt Sällskap, efter jag