Jag är hwarcken Er wän, eller owän, och ingendere will jag wara, Juncker Torbiörn heter jag, will ni tala med mei, så kalla mej så, hwar och icke, så kan ni ha rätt så litet otalt med mej, som jag har med Er.
Lät så wara då, jag will kalla Er Juncker, men säj ha ni rest?
Ja dit jag welat, och så mycket jag behöft, har I nu swar på Er fråga?
Monsieur le Junckar, je vous apprendrai à vivre ma foi.
Antingen tala så jag förstår, eller Farwähl.
Ja jag ska tala så ni ska förstå mej, säi då, skiäms ni intet, Juncker, at gå så sluskut klädder, som ni giör, kom wäss, Er råck war giord i Kong Orres tid, fy hwad för flåttiga hår, orena lintyg, lapputa strumpor, tiocka plumpa bonskor med remar uti, storkragiga handskar, som ni glaserat under näsan, en wärja, som jag tror ni brukar til stekspett när ni är hemma, säi Juncker, är alt detta en kläddrächt för en Adels-man på kiöpet, som ni är, ni måste min san resa ut til at lära både lefwa och kläda Er, talar jag nu så at ni förstår?
Ja nu talar I ren Swenska, och nu förstår jag Er; Och efter jag änteligen ska giöra Er beskied för mina
