kläder, så lät mej säija Er, at min råck är giord efter min kropp, och inte efter andras tokuta griller, at jag brukar honom så länge han håller, at jag bär mina hår sådane, som de äro, utan, at antingen miöla dem fulla, eller binda dem up bak om öronen, at jag tar rent lintyg när jag det behöfwer, och intet för syn skull, at jag lappar mina strumpor, och betalar min giäld, at jag brukar skor, som täcka mina fötter, starcka och stadiga at gå uppå, och intet at sprätta med, at jag knyter dem rätt så wäl igen med remar, som ni spenner igen Era, at mina handskar hålla mina händer warma, hwilcket är alt jag håller dem wara nödiga före, och at sist, hwad mitt steke-spett här, angår, så har jag satt tåcka krams-foglar derpå förr, som ni är. Säj mej också nu, min fromma Herre, om ni förstår mej?
Juncker, Juncker, hade ni rest, så förstode ni bättre än ni giör, at slika ord och manér kunna lätt bringa Er en händel på halsen, Ja jag säijer ännu en gång, at det är skada, at ni intet reser utom lands, tänck huru det naturliga förståndet, som ni har, skulle därigenom bli uphyfsat, och Er galla litet utspädder, vous brilleriez par ma foi.
Ha I då rest Herre?
Ja, kan ni intet se det, Juncker, betrackta alla mina manér, huru fria och otwungna de äro, se hur snygt jag kläder mej, i hwad skick alt sitter, med ett ord Juncker, det är omöyligt at wara i alt behagelig och artig, utan at hafwa warit i det söta det kiära Franckriket.
