Det är wäl, det är wäl, är dä Grefwe Hurtig, ja war på wägen min san, at få en wacker måg, en ärtz Sprätthök ser ja, och en öfwersittare på kiöpet, när ja kom in i Caffé-huset, börja han händel med Juncker Torbiörn, och nu hade han inte försyn at skymfa en så gammal å gråhårig man, som ja är, stackars Lotta, du ha, på min ära blit wäl gift, mycket wäl gift, min flicka, om intet denne händelse röidt din Friares rätta kynne.
Fierde Inträdet.
GREFWE HURTIG, BARON STADIG, LASSE.
Så Cousin, nu har ni wäl bestält Er sak.
Ja kiära Grefwe, wi ha förplumpat oss nu i siu fanders måtta.
Hwem skulle ha tänckt, at den gamla Gubben war Fru Lottas Far, men det är lik mycke, ja wågar min lilla Fru sätter alt til rätta igen, ja jag är säker på hon släpper inte Fars-Gubben, för än han blir god igen. Siunger - - - Men säj nu Cousin uprichtigt bedröfwar icke denne händelsen Er öfwermåttan? (Ler.)
Ja wore en skrymtare om ja ej tilstod dä ja missunnar Er af alt hierta Er lycka, men inte skulle ja just ha önskat om ni genom denne Er oförsicktighet gick miste om henne.
