berömmeligit Herr Baron, och iag spår förut at I ej länge få derutinnan framhärda, Ert Fädernesland, Baron Stadig, lärer snart behöfwa slika män som I, men Er Cousin Grefwe Hurtig, hwar är han engagerad?
Min Cousin är ei widare kommen än jag, han hade ock föresatt sig samma lefwernes art med mig, för än han började sina resor, men huru wida utrikes orter kunnat giöra en så total ombytning uti des förr fattade resolution som de giordt uti alt hans öfriga upförande, har jag ännu intet kunnat giöra mig kunnig om, men efter Herr Ammiralen nämner min Cousin, så lärer han tillåta at jag hierteligen beklagar den dårskap han begick just nu på Caffé-huset - - - och - - -
Åh nämn intet derom, Herr Baron, lapri, lapri, man måste förlåta ungt Folck, jag har ock warit yr i min ungdom, dock på Swenskt manér, sådane wispute utlänska manér wiste wi intet i min tid, wi galnades och hanskades oss emillan, så det gick wäl til, men wyrdade altid ålderdomen; dock det giör mig ondt at jag sielf blef på sistone något ifrig, bloden begynte at giäsa på Gubben, skall I tro, Baron Stadig, och hade I intet kommit emellan, så tror jag min san, at det blifwit bara alfware utaf, Jag förlåter Grefwe Hurtig af alt mit hierta, ja jag beklagar äfwen på det högsta, den förtret han dymedelst sig ådragit.
Huru då Herr Ammiral?
Ja jag wil säija Er Herr Baron, I wet utan
