Sida:Swenska Sprätthöken-1740.djvu/92

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer

lif och blod, samt med arbete och hufwudbry tiena mit fädernesland, det ock til mina död dagar blifwer mit upsåt, at i alla måtto giöra mig därtil skicklig; likwäl som jag är så lyckelig at wara en förmögen man, som rikeligen kan subsistera af mig sielf, så har jag giordt mig samwete at söka brödet undan dem som måste tiena för deras uppehälle, Jag hafwer fördenskull utwalt at wara en landtman, men på sådant sätt, at när jag med flit och uptäncksamhet idkar mit Jordebruk, iag är intet mindre omtänkt at dageligen kunna giöra framsteg i alla nyttiga wettenskaper och at cultivera mit sinnes gofwor, på det när påfordras jag både på Riksdagar kan gå Riket tillhanda med trogna Rådslag och eljest straxt träda uti hwad tienst som man af mig skulle wilja fordra.

Jag bör likwäl berätta Er Herr Amiral, at Öfwerheten för min utresa gifwit Grefwe Hurtig och mig en wårt stånd anständig Caracter, den nåden sökte jag intet, men tog den dock emot med all underdånig wördnad och erkiänslo, dels för det at iag dymedelst får tilfälle at giöra hos wår nådigste Öfwerhet upwachtning, at således stedze kunna wara i des åtancka, dels ock, emedan efter wåra tiders skadeliga wana, någon Caractere är oumgångelig uti samqwäm, och det hederliga namnet af en rätt landtjunkare nu, beklageligen intet gifwer särdeles anseende, fast jag måste giöra mit granskap den rättwisan och tilstå, det wi endast giöra wärde af hwarandra, efter som den ena öfwergår den andra i förstånd, dygd och redlighet, och intet efter den stämpelen som en Fullmacht slagit på någondera af oss.

AMMIRAL ENTERFELT.

Det är wäl, det är wäl, Ert fattade beslut är