sådane hastige rörelser, ett sundt förnuft kan altid hålla dem i tygelen.
Sådant kommer med åhren och förfarenheten, min wackra Fru.
Innan de ären och den förfarenheten kommer, kan så mycket ondt redan wara giordt, at det intet mera står at rättas. Men Herr Baron, lät oss intet längre raisonera härom, jag har ännu ett skiäl som är oöfwerwinneligit.
Tör jag fråga hwad det är?
Jo at jag will så, at jag blir derwid, och at den, som mera talar härom, giör mig aldeles intet til willjes.
Min nådigste Fru.
Jag hade aldrig kunnat tro at Baron Stadig skulle willja förtreta mig.
Jag ber, hör mig.
Stig up först Baron Stadig, och tala sedan så mycket Er behagar, släpp man min hand lös, jag will stå qwar, det kan wara lik mycket hwar jag är, som det är lika mycket hwad I will säija.
Min skiönaste Fru, jag tager himmelen til wittnes, at det första ögnablecket jag hade den lyckan at se Er, Era
